Det känns som om jag är i tre delar, splitrad är ordet kanske, även fast det ändå inte känns bekvämt. Men jag känner mig inte hel, inte helt okej, det känns lite underligt.
En dela av mig är avstängd, den känner inget annat än enorm ilska, jag är arg, väldigt arg, på vad? Allt, det mesta, inget speciellt.
En annan del är ledsen, uppgiven och utmattad, från vad det vet jag inte, jag vet inte vad det är som mattar ut mig egentligen – för inte behöver jag hålla i mig så hårt att knogarna vitnar, inte behöver jag hålla i mig så hårt under min tid på jobbet att jag knappt kan andas. När jag kommer hem blir det som om jag tar av mig ett par tighta jeans och äntligen kan andas.
Den tredje delen av mig vill väl, den delen är den som lagar maten fast jag inte tror att jag orkar, ser till att jag duschar fast jag knappt kommer upp ur soffan, den delen som ser till mig, pratar lugnt och resonerar klokt, den delen blir lätt nedtryckt, men den mufflade rösten når mitt medvetande i alla fall, inom sinom tid.
Just nu befinner jag mig i orkanens tromb, jag har släppt taget, spinner runt armar och ben fladdrande bakom mig, håret piskar mig i ansiktet – och jag vet, jag vet att jag bestämmer själv när jag kliver ur den, för även fast jag inte litar på det så har jag kraften, jag behöver bara lita på mig själv, utan den tilliten kommer jag att fortsätta fladdra obestämt i vinden.
Jag är trött, att ta mig till jobbet är som att bestiga ett berg, andnöd, trötthet, en sådan total trötthet, jag tar ett djupt andetag och håller i det tills dagen är över. Har tappat talangen att ta det stund för stund, men intelligent vet jag att det sitter kvar – jag behöver bara slappna av, släppa taget och vila mina händer.
Mitt skapande har torkat, de händer, så är det, men utan det blir det jobbigare, jag behöver det som näring, till min själ, gödsla så jag kan fortsätta fram. Men det kommer att vände, det vet jag egentligen – fast just nu är jag rädd. Just nu är jag rädd för allt, utan rim och reson.
Skrivandet haltar, flyter inte lika bra som tidigare – det är jobbigt också, men det går över, det kommer att bli bra!
En dela av mig är avstängd, den känner inget annat än enorm ilska, jag är arg, väldigt arg, på vad? Allt, det mesta, inget speciellt.
En annan del är ledsen, uppgiven och utmattad, från vad det vet jag inte, jag vet inte vad det är som mattar ut mig egentligen – för inte behöver jag hålla i mig så hårt att knogarna vitnar, inte behöver jag hålla i mig så hårt under min tid på jobbet att jag knappt kan andas. När jag kommer hem blir det som om jag tar av mig ett par tighta jeans och äntligen kan andas.
Den tredje delen av mig vill väl, den delen är den som lagar maten fast jag inte tror att jag orkar, ser till att jag duschar fast jag knappt kommer upp ur soffan, den delen som ser till mig, pratar lugnt och resonerar klokt, den delen blir lätt nedtryckt, men den mufflade rösten når mitt medvetande i alla fall, inom sinom tid.
Just nu befinner jag mig i orkanens tromb, jag har släppt taget, spinner runt armar och ben fladdrande bakom mig, håret piskar mig i ansiktet – och jag vet, jag vet att jag bestämmer själv när jag kliver ur den, för även fast jag inte litar på det så har jag kraften, jag behöver bara lita på mig själv, utan den tilliten kommer jag att fortsätta fladdra obestämt i vinden.
Jag är trött, att ta mig till jobbet är som att bestiga ett berg, andnöd, trötthet, en sådan total trötthet, jag tar ett djupt andetag och håller i det tills dagen är över. Har tappat talangen att ta det stund för stund, men intelligent vet jag att det sitter kvar – jag behöver bara slappna av, släppa taget och vila mina händer.
Mitt skapande har torkat, de händer, så är det, men utan det blir det jobbigare, jag behöver det som näring, till min själ, gödsla så jag kan fortsätta fram. Men det kommer att vände, det vet jag egentligen – fast just nu är jag rädd. Just nu är jag rädd för allt, utan rim och reson.
Skrivandet haltar, flyter inte lika bra som tidigare – det är jobbigt också, men det går över, det kommer att bli bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar