I morgon är det fredag, det har jag längtat efter, denna vecka har varit en trött vecka, många nyheter som känts jobbiga och reaktionerna trillar in efter dagarna som går.

En kollega har svår cancer, en annan, som är underbar och ger hur mycket som helst skall sluta, två omvälvande besked för oss alla, förändring, dåliga nyheter och kollegor som slutar hör till vardagen, men dessa två individer är som två glädje batterier som ger energi när man befinner sig runt dem.

Jag har åkt på en känslomässig berg - och dalbana, jag har haft dagar som har varit mycket jobbiga, där jag inte vet om jag skulle klara mig till arbetsdagen var slut, men vet du, jag är så stolt över mig själv för jag har klarat varje dag.

Det är en seger var dag som går, och nu åker jag spårvagn när majoriteten gör det, så det blir trångt, jag tillhör nu arbetarna, med de arbetsrutiner som det innebär.

I dag har jag packat över 300 brev och har nu massor av pappers sår på mina fingrar, svider lite måste jag erkänna. Men allt som gör så dagen susar förbi tycker jag är bra.

Men nu är jag trött