I dag kom mani på morgonen och förmiddagen, sedan återställningen och den djupa, djupa tröttheten, men det var inte så farligt denna gång, jag är relativt stabil. Men jag är oerhört egoistisk, själv upptagen, viktigt för mig att ha koll på mig, min energi nivå, det jag behöver göra för att ha det bra.
Just nu känner jag mig helt slut – men mitt experiment har gett resultat, var morgon denna vecka har jag sagt – ”det här kommer att bli en bra dag” – och det har fungerat var dag förutom måndag, men i måndags hade vi ett möte och för mig är det en utmaning, klarade den inte så bra, men bättre än tidigare.
Har en tom kanvas hemma, vill måla men ett motiv saknas och den där speciella känslan måste infinna sig och jag har ingen brådska. Har köpt ett par nya penslar och några vackra färger för mitt presentkort jag fick av mamma, har ca 200 kr kvar. Jag letar efter en färg som ger en nästan emaljerad känsla. Hittade en i turkost som jag skall prova och tänker eventuellt köpa en röd.
Jag har broderat på frihand och det blev bra, jag är mycket nöjd med min design, och samma kväll som jag satt och funderade på att klippa ut en bild på en eka och klistra det på kanvasen, var det ett program om Henri Matisse på Kunskapskanalen. Han gjorde det, kan han, kan jag, men klart, jag kan göra vad jag vill med det jag skapar, det är jag som bestämmer. Hans tavlor är härliga, möjliga, det finns alltid något nytt att se – konst som ger mer.
Det har varit en vecka med tunga nyheter, men min hjärna har vägrat ta till se det, det ligger och flyter mellan hjärnan och skall benet, men jag anar att själen tar hand om det när det finns plats till mer, just nu har jag fyllt min kvot och tar hand om det jag klarar av – på det vis jag kan.
Har även tänkt mycket på min pappa under veckan, att jag är rädd att han skall dö, försvinna totalt från mitt liv utan att jag lär känna honom. Sedan finns det gränser och det måste även bjudas på från båda håll, hittills är det jag som skriker och gör vad jag kan för att pappa skall visa ett livs tecken, men inget svar, inget samtal, ingen E-post. Han har betytt oerhört mycket vilket är underligt eftersom han varit frånvarande i 26 år, jag har levt längre utan honom än med. Han skickar inget kort på jul eller födelsedag, inte ens när hann blir påmind, han ringer aldrig, skicka ett E-post någon gång om året. Hans grannar visste inte att jag och Monica fanns – där i ligger svaret, inte sant, för pappa finns vi inte.
Inget att göra något åt, jag vet inte riktigt varför jag fokuserat på det så mycket just nu, sista gången jag hade var kontakt med pappa var när han hjälpte mig att betala silversmide kursen, sen har det varit tyst, jag har blivit orolig att något hänt, eftersom relationen till hans sambo är som den är ringer jag honom inte tills inget annat alternativ ges – men pappa ett levnadstecken kan du väl ge, så jag vet att du har det bra.
Nu skall jag försöka fokusera på andra saker, mer energi givande saker, saker som solen ger energi, även fast mitt liv är som det är – konstigt inlägg i dag!
Just nu känner jag mig helt slut – men mitt experiment har gett resultat, var morgon denna vecka har jag sagt – ”det här kommer att bli en bra dag” – och det har fungerat var dag förutom måndag, men i måndags hade vi ett möte och för mig är det en utmaning, klarade den inte så bra, men bättre än tidigare.
Har en tom kanvas hemma, vill måla men ett motiv saknas och den där speciella känslan måste infinna sig och jag har ingen brådska. Har köpt ett par nya penslar och några vackra färger för mitt presentkort jag fick av mamma, har ca 200 kr kvar. Jag letar efter en färg som ger en nästan emaljerad känsla. Hittade en i turkost som jag skall prova och tänker eventuellt köpa en röd.
Jag har broderat på frihand och det blev bra, jag är mycket nöjd med min design, och samma kväll som jag satt och funderade på att klippa ut en bild på en eka och klistra det på kanvasen, var det ett program om Henri Matisse på Kunskapskanalen. Han gjorde det, kan han, kan jag, men klart, jag kan göra vad jag vill med det jag skapar, det är jag som bestämmer. Hans tavlor är härliga, möjliga, det finns alltid något nytt att se – konst som ger mer.
Det har varit en vecka med tunga nyheter, men min hjärna har vägrat ta till se det, det ligger och flyter mellan hjärnan och skall benet, men jag anar att själen tar hand om det när det finns plats till mer, just nu har jag fyllt min kvot och tar hand om det jag klarar av – på det vis jag kan.
Har även tänkt mycket på min pappa under veckan, att jag är rädd att han skall dö, försvinna totalt från mitt liv utan att jag lär känna honom. Sedan finns det gränser och det måste även bjudas på från båda håll, hittills är det jag som skriker och gör vad jag kan för att pappa skall visa ett livs tecken, men inget svar, inget samtal, ingen E-post. Han har betytt oerhört mycket vilket är underligt eftersom han varit frånvarande i 26 år, jag har levt längre utan honom än med. Han skickar inget kort på jul eller födelsedag, inte ens när hann blir påmind, han ringer aldrig, skicka ett E-post någon gång om året. Hans grannar visste inte att jag och Monica fanns – där i ligger svaret, inte sant, för pappa finns vi inte.
Inget att göra något åt, jag vet inte riktigt varför jag fokuserat på det så mycket just nu, sista gången jag hade var kontakt med pappa var när han hjälpte mig att betala silversmide kursen, sen har det varit tyst, jag har blivit orolig att något hänt, eftersom relationen till hans sambo är som den är ringer jag honom inte tills inget annat alternativ ges – men pappa ett levnadstecken kan du väl ge, så jag vet att du har det bra.
Nu skall jag försöka fokusera på andra saker, mer energi givande saker, saker som solen ger energi, även fast mitt liv är som det är – konstigt inlägg i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar