söndag 31 januari 2010

Söndag sista januari

Jag har känt mig konstig i kroppen hela veckan, något som inte är riktigt som de skall, men jag vet inte vad, eller hur jag kan göra för att hjälpa mig själv. Så det är bara att försöka leta rätt på vad det är genom att utesluta saker som jag vet inte är bra för mig, som jag envisas med att göra fast det inte är positivt för mig.

Undra om det finns någon annan varelse i djurriket som fortsätter att göra självdestruktiva saker?

Men läget är som det är och det är bara att fortsätta fram, för jag har det bra jämfört med andra i min närhet, så det är bara att undersöka, titta på saker i dagsljus och göra något av det, vända, byta och inte slå mig för hårt i skallen, när jag ramlar tillbaka i mina dåliga vanor, för har jag haft dem i över tio år så är det klart att det kan ta lite tid att sluta - inget mer med det, huvudsaken är att jag arbetar mig fram.

I fredags var jag arg, nästan hela dagen, när jag kom hem var det som all luft gått ur mig och jag la mig för att vila någon timme eller två. Det var monstret som kom fram och kraften var överväldigande, jag försökte inte ens hålla emot jag släppte det fritt och lät den ryta.

Det känns som en stor del av "själen" försvunnit från jobbet, det känns tungt, men det är en fråga om justering, två positiva energier har lämnat oss, det blir ett tomrum, men jag vänjer mig, det justeras men det känns att någon saknas. Jag blir även arg när någon använder hennes rum, även fast jag vet att hon inte kommer tillbaka så kan jag inte hjälpa att jag tycker hennes rum skall vara "fritt", men livet går vidare, jag kan ha åsikter med de ändrar inte det som skett.
Nu tycker jag bara att god ton skall hållas och inget "dumt" prat inför personal, det kan sägas mellan stängda dörrar, för det är inte roligt och sitta och höra andras spekulationer och misstankar som inte stämmer överens med verkligheten.

Till och med jag under mina mörkaste perioder kan hålla det för mig själv.

Så kanske var ilskan en reaktion på det som hänt de senaste två - tre veckorna, en del av "sorg" arbetet, det är ok, bättre ut än in, lika bra att låta sorgen rinna ur så det är lättare att gå vidare.

Inga kommentarer: