Jag vet att det är krig och oroligheter i mellan östern, det har det varit i hela mitt liv, jag vet att vi har Svenska soldater där, men jag vill inte veta, inte veta vad de ser dagarna igenom, vad de möter och måste ta del av. Jag vet att jag INTE har något emot om någon önskar bygga en moské och ha ett torn utanför - klart, om de kunde ta hänsyn och inte ropa till bön allt för tidigt på helg morgonen skulle jag vara mycket tacksam.
Faktum är att jag har en moské utanför mitt fönster, uppe på kullen mot Högsbo. Det finns kyrkor, varför skall det inte finnas rum för alla att tala till sin GUD? Jag tycker inte att det är någon fara om du är muslim, hindu, buddism, kristen eller annat, jag är mest intresserad av olikheterna och likheterna. Själv lutar jag nog mest mot Buddism, inte för att det är på "modet" utan för synen på människan, livet.
Jag tittar på dokumentärer och i bland hamnar jag även på "Debatt", mest blir jag stressad och irriterad att de inte låter varandra tala till punkt och tycks heller inte lyssna till varandra. Vi får ALLA ha våra åsikter, vi får alla till och med tycka olika, ingen skall dömas för det. Men i bland, i bland undrar jag om inte vissa tycker saker endast för att provocera.
Jag vet väldigt lite om mellan östern, därför började jag läsa mer och ta reda på information om de olika länderna, deras historia, hur de haft det, av vad som går att avläsa i böcker och andra skrifter. Jag visste inte att i Iran talar de Persiska och i Irak Arabiska, jag trodde de alla talade samma språk. Nu vet jag bättre. Även så när det gäller tro, det finns extrema i alla religioner, kristendomen gjorde och gör många grymma, otäcka saker i religionens namn. Bara för att man är kristen gör de inte automatiskt dig till en god människa. Likaväl som att bara för att man är muslim gör det inte automatiskt dig till en dålig människa.
Vi är ALLA människor, och som människa har vi alla i oss material som kan leda oss på olika livs stigar.
Jag önskar att vi kunde erkänna vår okunskap oftare, erkänna att det är för att jag inget vet om din kultur eller landet du kommer från som jag tar avstånd, av osäkerhet, kanske eventuellt av rädsla. Sättet att tala, gestikulera, "trängas", ingen avstånds känning - det vill säga, att det finns en viss gräns - hur nära du kan stå en Svensk - speciellt mig. Så när jag är "fast" på spårvagnen med personer från ett land jag inget vet om, bara vart det ligger geografiskt, och de talas högt på ett främmande språk, det lutas bakåt där jag sitter och det blir för "nära" och jag kryper längre in i fönstret, när ni skrattar högt och gestikulerar vilt - ja, då blir lilla timida Marie obehaglig till mods för jag känner inte igen de kulturella språket, jag vet inte hur jag ska "vara" och jag vågar inte säga till för jag vill inte stöta mig eller att de skall tro att jag inte tycker om dem, när jag i största allmänhet inte tycker om när människor kommer för nära inpå mig.
Så genom att välja bort nyheter och välja vad för dokumentärer jag tittar på, har jag börjat forma mina egna förhållningssätt till min vardag. Jag önskar leva under tron att vi alla är goda, och stöter jag på någon ond på vägen är det DEN personen och inte hela släkten som är ond. Men jag vill leva i tron att världen i det stora hela är en god värld, jag vill tro att vi hjälper varandra så gott vi kan, att vi kan le åt våra medmänniskor och ta det lättare, ta det lättare.
Jag vill INTE bli tyngd av mer, innerst inne vet jag att det förekommer - det där i tidningarna - men jag önskar så innerligt leva i en mänskligare värld, där människovärdet värderas högre, där vi inspireras av olikheter och förundras över vad som är möjligt.
Jag vill leva i en varmare, mänskligare och "öppnare" värld - jag önskar att vi alla är snällare mot varandra helt enkelt - även när vi är osäkra och eventuellt lite rädda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar