Tankar

Det var fortfarande mörkt när jag gick ut ur vår port i morse, det var tjockt med snö, det knarrade under fötterna och det var så där tyst som det kan vara när snön faller. Jag blev till och med lite tveksam om det verkligen var måndag, det var så lite folk ute. Men det är klart, det är nog många som tar ledigt innan jul.

Det var lite halt på väg till kontorets port, det är kullerstenar och de kan vara förödande hala, men jag höll tungan mitt i mun och steg i foajén med snöbetäckta skor och smalben. Jag stampade av mig resterna och vandrade vidare in i min arbetsdag.

Under lunchen skulle jag till Panduro, jag hade bestämt att inget skulle stoppa mig, alla människor där ute får vika hädan, jag skall fram. När jag korsade Brunnsparken var det en liten stig som skapats av föregående medmänniskor, jag höll mig på denna stig så som de andra, men det blev lite knuffande och ”huffande” under halsduken, vi gick på varandra, lika bestämda att inte vika hädan för den andra, med en kollesion som resultat, jag sa inte ens ”ursäkta mig” jag tyckte att det inte var bara jag som skulle ge rum – så det så!!!

Som tur var lyckades jag ta mig till Panduro helskinnad, och gladdes åt att det inte var långa köer, jag kunde i ro hämta det jag behövde och betala för mig. Jag köpte en kebabrulle som lunch, här är jag lite stolt eftersom jag faktiskt stannade till även fast det var många män framför mig, stiliga karlar som pratade om att de var tvungna att gå på gymmet sedan för att arbeta bort lunchen. ”Hur ofta tränar du? Varje dag?!”, ”Nej, ett par gånger i veckan tre, fyra, gör jag inte det växer magen och blir stor” – så vill man inte ha det fyllde jag i, mitt huvud surrade av tankar.

Jag hade slagit in mig själv i min täckjacka, det var med nöd och näppe som jag kan dra igen dragkedjan, men det vet inte dessa karlar, jag böjde huvudet ner och tittade på mina skor, men tyckte sedan att det var skit samma, så här är det, jag är fet, punkt slut! Betalade för min kebabrulle med fetaost och gick tillbaka till kontoret.

Efter lunchen kom den djupa tröttheten, jag hade ätit lite mer än vad jag behövde, nu var jag så mätt att det kändes som min mage skulle spricka, men den håller ihop sig tacka gud!

Har en dag full av ”skräck tänkande” vet inte vart det kommer ifrån, men jag tänker att jag skall göra en extra skylt och sätta på porten till vårt lägenhetshus för att påminna om att släcka ljusen, även värmeljusen, jag vill inte att mina katter skall brännas inne. På spårvagnen satt jag och tänkte på att tänk om spårvagnen spårar ut nu för att det är så mycket snö, där vid Södra Hamngatan när vi svänger in, och så åker hela spårvagnen, av äldre modell, ner i kanalen och så dör vi – för hur skulle jag ta mig ut?

Vet inte varför jag hamnar där, jag vet inte vad det är inom mig som gör att jag skapar katastrof lägen i mitt huvud ibland, för som tur är händer det inte varje dag, lite då och då. Till exempel när jag går och lägger mig kan jag ibland tänka att det kanske är bäst att jag sover i en pyjamas i fall det börjar brinna, ha koll på vart transportburen är etc.

Ingenting av sådan natur har någonsin hänt mig, varför hamnar jag där?!

Nu börjar snön töa bort i solen, gatorna blir halare och jag gör mig till freds med tanken att jag kan halka, det kanske gör ont och är lite pinsamt, men det går snart över.

På jobbet är vi alla trötta, vi hänger kvar tills det är dags för helgledigheter, ser fram i mot några dagars ledighet, för mig blir det fridfullt, det hoppas jag det blir även för dig.

Jag bestämde om min jul även i år, det är skönt.