Jag gick till Heidi Hey Tattoo på Östra Hamngatan i går efter jobbet, pratade med Peter om min blomma på vristen, önskar göra färgen starkare och lägga till några blommor. Peter och jag samtalade och kom fram till ett motiv som jag ser fram emot, bokade tid till den 17 augusti klockan 15.00.
För att finansiera detta behövde jag lite pengar så jag la ut min älskade Mulberry plånbok på Tradera i går och har nu sålt den för 750 kr vilket jag är nöjd med eftersom den kostade 1400 kr för sju år sedan. Har även mammas Armani jeans liggande och ett bud lagt på 50 kr, men hoppas givetvis att priset går upp under veckan.
Dessa pengar skall in på mitt sparkonto, skall fortsätta lägga upp några få annonser för att se om jag kan generera lite pengar till.
För mig är tatueringar en konstform, en konstform som jag får äran att bära med mig för resten av livet, jag har turen att tillhöra en generation som kommer att sitta på äldre dar med tatueringar på sin kropp, då kan vi sitta ute i solen och berätta hur dessa konstverk som nu ändrat sitt utseende med vårt åldrande, kom till en gång i tiden och vad de då representerade.
För mig representerare tatueringar förändringar, ett nytt kapitel, en ny insikt.
Efter besöket hos Heidi Hey, där svetten rann medans jag pratade med Peter, vet inte om det var varmt eller bara jag i min fethet som svettades, jag stod som opera divan Pavarotti och torkade svetten från min panna med en näsduk.
Svetten fortsatte rinna under min promenad längs Kungsgatan, jag gick in på Hemtext för att se om det fanns billiga handdukar, hittade två för 39 kr och köpte dem, under tiden jag stod i kassan blev jag blötare och blötare av svetten, jag kände hur det rann längs ryggen. Nu regnade det ute som tur var, men eftersom jag kände att det var svett kom skammen.
Besöket inne på Indiska följde samma spår, där berättade jag för expediten hur jag ogillar att jag svettas som jag gör, snäll som hon var svarade hon ”ja, det är väldigt varmt här uppe”. Min näsduk var endast små trasiga bitar vid detta lag, totalt glömt att jag hade min ansiktshandduk i väskan.
Åhléns var nästa anhalt, ja, jag vet, för en som inte skall shoppa gick jag in i väldigt många butiker, hur som haver hade jag godkänt ett inköp av två handdukar som jag skall hålla fri från katthår, alla de andra är som att torka sig i pälsen på Azalea eller Olivia. Nu skall det bli ändring på den punkten. På Indiska gjorde jag osanktionerade inköp, men till min förtjusning blev det billigare än jag förutsatt, två varor för priset av ett – jihooo!!
Åhléns på Kungsgatan är mycket vackert renoverat, ligger i ett av de äldre husen, där inne fortsatte min svett att flöda, det var så jag uppfattade det vid här laget, det rann, droppade ner i ögonen, det sved. Jag tittade på Coco Channels ”Chance” som skall ha blomman ”Frangipani” i sig, den luktade gott, sedan till orsaken till mitt besök, jakten på en liknande plånbok som jag hade för ett par månader sedan men som gått sönder.
Jag hittade en äntligen – skönt, och till ett mycket billigare pris än vad jag förväntat mig.
Här var det dags att gå till spårvagnen, högröd i ansiktet, dyblöt lugg, fuktig i ryggen och med en önskan att få komma hem och byta kläder. På spårvagnen var det varmt, kvavt och mycket folk, resan kändes lång, jag skippade idén att hoppa av för att hämta mina paket, jag var fokuserad på att komma hem.
Väl hemma bytte jag kläder, hällde upp ett glas kallt vatten och några salta kringlor – pretzels – och fläkten på och balkongdörren öppen. Efter en kort stund var jag sval igen och fast besluten av att nu får de tamme fan vara slut med vikt tjafs, nu skall jag arbeta på att gå ner – jag vill inte gå runt med denna kropp mer. Tungt, varmt, inga roliga kläder allt sitter som ett korvskin – jag är värd mer, så är det.
Under de senaste 7 månaderna har mycket hänt, många svåra, tunga stenar har lättat, och även om det kommer att bli tungt och svårt och många mörka, mörka dagar så skall jag klara det!
I går kväll t.ex. tog jag inte min vanliga skål med Special K och mellan mjölk, stor skål, massor av Special K och säkerligen 3 dl mjölk. I går kväll åt jag inte det, jag hade inget behov av det, jag var mycket stolt över det. Hungern kom inte under insomnandet heller – underbart.
Nu ser jag fram emot en ny tatuering, och även om svetten flödar var dag så får det vara så, inte mycket jag kan göra åt det – det är visst lite konstigt väder så jag är inte ensam med att svettas, men medans jag blir dränkt i en dusch är det en liten fuktig yta på huden för andra.
Men någon talang skall även jag ha!
För att finansiera detta behövde jag lite pengar så jag la ut min älskade Mulberry plånbok på Tradera i går och har nu sålt den för 750 kr vilket jag är nöjd med eftersom den kostade 1400 kr för sju år sedan. Har även mammas Armani jeans liggande och ett bud lagt på 50 kr, men hoppas givetvis att priset går upp under veckan.
Dessa pengar skall in på mitt sparkonto, skall fortsätta lägga upp några få annonser för att se om jag kan generera lite pengar till.
För mig är tatueringar en konstform, en konstform som jag får äran att bära med mig för resten av livet, jag har turen att tillhöra en generation som kommer att sitta på äldre dar med tatueringar på sin kropp, då kan vi sitta ute i solen och berätta hur dessa konstverk som nu ändrat sitt utseende med vårt åldrande, kom till en gång i tiden och vad de då representerade.
För mig representerare tatueringar förändringar, ett nytt kapitel, en ny insikt.
Efter besöket hos Heidi Hey, där svetten rann medans jag pratade med Peter, vet inte om det var varmt eller bara jag i min fethet som svettades, jag stod som opera divan Pavarotti och torkade svetten från min panna med en näsduk.
Svetten fortsatte rinna under min promenad längs Kungsgatan, jag gick in på Hemtext för att se om det fanns billiga handdukar, hittade två för 39 kr och köpte dem, under tiden jag stod i kassan blev jag blötare och blötare av svetten, jag kände hur det rann längs ryggen. Nu regnade det ute som tur var, men eftersom jag kände att det var svett kom skammen.
Besöket inne på Indiska följde samma spår, där berättade jag för expediten hur jag ogillar att jag svettas som jag gör, snäll som hon var svarade hon ”ja, det är väldigt varmt här uppe”. Min näsduk var endast små trasiga bitar vid detta lag, totalt glömt att jag hade min ansiktshandduk i väskan.
Åhléns var nästa anhalt, ja, jag vet, för en som inte skall shoppa gick jag in i väldigt många butiker, hur som haver hade jag godkänt ett inköp av två handdukar som jag skall hålla fri från katthår, alla de andra är som att torka sig i pälsen på Azalea eller Olivia. Nu skall det bli ändring på den punkten. På Indiska gjorde jag osanktionerade inköp, men till min förtjusning blev det billigare än jag förutsatt, två varor för priset av ett – jihooo!!
Åhléns på Kungsgatan är mycket vackert renoverat, ligger i ett av de äldre husen, där inne fortsatte min svett att flöda, det var så jag uppfattade det vid här laget, det rann, droppade ner i ögonen, det sved. Jag tittade på Coco Channels ”Chance” som skall ha blomman ”Frangipani” i sig, den luktade gott, sedan till orsaken till mitt besök, jakten på en liknande plånbok som jag hade för ett par månader sedan men som gått sönder.
Jag hittade en äntligen – skönt, och till ett mycket billigare pris än vad jag förväntat mig.
Här var det dags att gå till spårvagnen, högröd i ansiktet, dyblöt lugg, fuktig i ryggen och med en önskan att få komma hem och byta kläder. På spårvagnen var det varmt, kvavt och mycket folk, resan kändes lång, jag skippade idén att hoppa av för att hämta mina paket, jag var fokuserad på att komma hem.
Väl hemma bytte jag kläder, hällde upp ett glas kallt vatten och några salta kringlor – pretzels – och fläkten på och balkongdörren öppen. Efter en kort stund var jag sval igen och fast besluten av att nu får de tamme fan vara slut med vikt tjafs, nu skall jag arbeta på att gå ner – jag vill inte gå runt med denna kropp mer. Tungt, varmt, inga roliga kläder allt sitter som ett korvskin – jag är värd mer, så är det.
Under de senaste 7 månaderna har mycket hänt, många svåra, tunga stenar har lättat, och även om det kommer att bli tungt och svårt och många mörka, mörka dagar så skall jag klara det!
I går kväll t.ex. tog jag inte min vanliga skål med Special K och mellan mjölk, stor skål, massor av Special K och säkerligen 3 dl mjölk. I går kväll åt jag inte det, jag hade inget behov av det, jag var mycket stolt över det. Hungern kom inte under insomnandet heller – underbart.
Nu ser jag fram emot en ny tatuering, och även om svetten flödar var dag så får det vara så, inte mycket jag kan göra åt det – det är visst lite konstigt väder så jag är inte ensam med att svettas, men medans jag blir dränkt i en dusch är det en liten fuktig yta på huden för andra.
Men någon talang skall även jag ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar