Avundsjuks monstret

Avundsjukans gröna monster dök upp inom mig idag och den inre dialogen sattes i gång, ”slappna av” råder jag mig själv, ”förstör inte det jag nu har, det spelar ingen roll i det stora hela, slappna av, snälla”.

Ofta är det här som jag förstöra relationer som jag egentligen värnar om, som jag önskar utveckla och behålla, jag blir rädd att jag inte duger som jag är, att de andra är bättre och lättsammare att umgås med, att jag blir för komplicerad och tung att vara runt – fasa för mig, hemska tanke.

Nu, inom mig pågår en brottningsmatch och jag är glad att jag inte befinner mig i närheten av de jag är avundsjuka på, ja, förutom en person som befinner sig i min närhet, men eftersom hela gruppen inte är samlad är det lättare att hålla i mig, att undvika att bli utåt agerande.

Det är en hemsk känsla, som om en åskstorm har ankrat sig i min mage och håller sig fast med ankaret i min navel. Det sliter åt olika håll medans jag försöker hålla mig centrerad och lugn. Har svårt för denna sida av min personlighet men vet att den kommer från en sårbarhet, ensamhet och har ett förflutet in min livshistoria, min svaghet, osäkerhet.

Så jag förlåter mig, jag inser vad som händer och försöker att hantera de känslor som bubblar upp, jag tar ut dem från mitt inre och tittar på dem under det starka vita ljuset och förstår varför de kommer, att jag nu har valet att antingen låta känslan ta över mig och förstöra en vänskap som jag vill ha, eller så fortsätter jag att acceptera att känslan, låter den vara där inom mig tills den går över, för visst kommer den att gå över.

Jag är 38 år, vänskapen ser annorlunda ut i dag än hur den såg ut under barndomen, men jag har svårt med vänskap eftersom jag ofta blir rädd och det slutar med att jag gör dumma saker – jag blir rädd att de skall lämna mig.

Att ”vänner lämnar mig” har skett upprepade gånger, men det handlar i slutändan mer om att jag ”avslutar” vänskapen innan de gör det, så snart jag känner av det minsta förändrade förhållande till mig drar jag mig undan, om man ringer mer till någon annan, om man föredrar att prata om vissa saker med andra än mig etc. De flesta orsakerna är otalade inom mig, jag vet själv inte riktigt varför jag tror att det inte önskar vara med mig.

Men oftast handlar det om min osäkerhet, att mina lögner för att passa in och bli den vän jag tror de behöver kostar på mig för mycket, både ekonomiskt och psykologiskt, då börjar jag dra mig undan om det blir för jobbigt. Jag krånglar in mig, det svider och gör ont och slutar i att jag förlorar vänskap, vänskap som jag sedermera ångrar att jag förstörde. Som Cattis, henne behandlade jag ovarsamt och förstörde vänskapen, jag som tycker så mycket om henne.

Jag vill inte hamna där igen, men jag tror att i stället för att trycka ner det osäkra avundsjuks monster, måste jag låta känslorna skölja över mig och endast hålla koll på att jag inte agerar utåt, vilket hittills gått bra.