Jag tänker ofta på att mina helger oftast tillbringas ensam bakom stängda dörrar, jag sover mycket, målar, broderar och skriver. Jag tycks spara upp inför kommande vecka, eller gömmer mig för verkligheten, jag vet inte riktigt.Jag har upptäckt en rastlöshet inom mig, det finns fler stunder nu, där jag känner en önskan att göra något med någon annan. Ha möjligheten att ringa någon, men det finns ingen jag vågar ringa, har inte många att ringa heller.
Men det är upp till mig, jag är den som måste ändra mina omständigheter.
Helst av allt önskar jag att jag hade någon jag kunde skylla på, men det finns ingen förutom mig, jag själv, jag är den som följer med mig och finns med mig alltid. Jag är den som reagerar konstigt och tror att något annat än det som verkligen är framför mig är som det är. Jag mäter, oroar mig och undrar varför ingen väljer mig, varför blir inte jag vald? Är det så att desperationen och önskan om att bli vald strålar ut ur mig och skrämmer människor med mina "behov". Är det något som lyser igenom och får andra att dra sig tillbaka?
"Tänk på vad det du säger mottas av andra" det var en mening som fastnade, min terapeut menade att jag ska tänka på hur jag bäst kommunicerar för att få det jag vill ut av samtalet. Först tänkte jag att hon menar att jag skulle manipulera, men det handlade helt enkelt om att göra sig själv förstådd.
Jag tänker mycket, jag tänker mycket, i bland för mycket, boendet i mitt huvudet har jag haft sedan jag var liten, det är dags att träda ur huvudet och göra mitt bästa att delta i livet.
Men du förstår, jag vill att någon väljer mig, jag vill gärna ha vänner ett par bara det är allt jag önskar - är det ok?
Ja, jag spenderade även denna helgen ensam, men det har varit skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar