Det känns som det mesta i världen i dag är negativt, svart och hopplöst, men jag vill inte leva i en sådan värld, jag önskar lita på majoriteten av mina medmänniskor, jag vill kunna promenera ute även när det är mörkt utan att misstänka de flesta som går bakom mig för onda gärningar. Jag vill inte oroa mig för våldtäkts män som ringer på min dörr på eftermiddagen och våldtar dig i ditt hem! Jag önskar lita på mina grannar, på att min cykel skall få stå kvar och att inte behöva se över i vilken bankomat jag hämtar pengar så jag minimiserar risken för att bli rånad!
Okej, dessa tankar om våld och rån, mord och andra illgärningar upptar inte hela mitt vakna tillstånd, men det finns där och det gör mig arg. Arg att det finns personer som tycker att det är ok att ta från en annan, bete sig så illa mot sina medmänniskor. Det tycks inte som de har någon känsla över att ”de är berättigade” istället för att tänka på konsekvenserna för den person som de våldför sig på!
Det gör mina egna känslor av skuld löjliga, i det att jag får skuldkänslor för det mesta, ord som jag sagt, saker jag gjort, saker jag gjort för flera år sedan.
Kanske är det så att vissa får mer känslor och konsekvenstänkande än andra, det är inte så underligt kanske eftersom vi är så olika.
Jag har större förståelse för människor som verkligen inte har någonting och som gör saker de kanske inte skulle gjort annars - för att få mat. Jag förstår att det finns tillfällen då det är den enda utvägen.
Men att våldföra sig på en medmänniska för deras jacka, mobiltelefon, eller väska känns som ”lyxrån”.
Vi kommer alla från olika bakgrunder och har olika resurser ekonomiskt och intellektuellt, vi kommer från olika ”förutsättningar” men en sak som jag tycker är grundläggande är - att jag är inte berättigad allt som andra har - det vill säga, det finns vissa saker som jag inte har råd med, och det är orsaken till varför jag sitter i skiten ekonomiskt i dag - att jag ville tillhöra en ”grupp” som jag ansåg vara ”mer värda”, jag ville ha det de hade - fast jag inte hade samma förutsättningar.
Det tog mig en lång tid innan jag insåg att jag inte behövde de sakerna för att vara en människa som duger, det är en bit kvar på den resan men jag vill inte vara någon annan än mig själv, i dag, det är ironiskt eftersom jag i över 25 år försökt mitt bästa att vara någon annan, någon ”bättre”.
Nu vill jag vara artig och vänlig i en värld som inte alltid har tålamodet för det, jag låter saker ta den tid det tar och tar hand om det som det kommer, har även sagt till mig att det är ok att stänga av hjärnan i bland.
Även om världen tycks mest grå, så skall jag försöka sätta in lite rött, gult, blått och rosa och grönt, jag skall försöka ta tillbaka min tro på människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar