Helt plötsligt, under tiden jag stod och kopierade, kom en dröm till minnes, en dröm som jag hade för många år sedan, jag cyklade hem från jobbet i staden hemåt, i drömmen bodde jag på Såggatan och det är en bit från där jag bor i dag, men denna dröm hade jag i Australien, innan jag ens visste att det tillbaka till Sverige bar.
Jag tycker att det är häftigt att drömmar, tankar från förr helt plötsligt kan ramla ner och göra sig påmind, likt doft minnen.
Nu har jag inte cyklat till jobbet eftersom jag tycker att det är otäckt att cykla i staden, dels för att tävlingsinstinkten tar över och jag vill cykla förbi alla som cyklat förbi mig, försöker ta det lugnt men den där instinkten ligger så djupt. Kanske en dag, jag har en mycket vacker cykel som bör användas tycker jag.
Jag har som sagt börjat om min träning i att leva i nuet, och det gick bra i går, blev så glad att jag log hela vägen hem och längre än så, i dag har det också gått bra och det känns så mycket skönare att existera på de premisserna.
Att jag även har det rent i köket nu, har lett till att jag faktiskt lagar mat till mig själv fast jag egentligen känner att jag inte orkar eller vill. Jag blir så stolt över mig själv att jag trots mig själv gjorde något som är bra för mig själv. Det hör inte till vanligheterna!
Jag har även börjat läsa om ”Alkemisten” och njuter av varje sida, speciellt eftersom det är över tio år sedan som jag läste den sist, när jag bodde i Australien gav jag mitt väl lästa exemplar till en kille jag var förtjust i – Damian- hette han, eller heter han, för han lever nog fortfarande. Ångrade dock att jag gav bort mitt exemplar eftersom jag skrivit saker i marginalerna och haft andra som skrivit notiser där, men inget att göra, följde mina instinkter i stunden.
Nog har jag gjort många dumma saker i min tid, en del av dem ger dock glitter till minnet, jag kan börja skratta åt mitt yngre själv när jag minns hur jag slängde mig ut på dansgolvet i jakt på killar, hur jag lät dem grabba tag i baken min – utan att generas, med mera.
Men drömmen om min cykelresa hem från jobbet drömde jag i Australien, en natt i Brisbane, för många år sedan nu, att den landade hos mig en eftermiddag på jobbet när jag står i kopieringsrummet känns som en bekräftelse på att jag är på rätt väg!
Jag tycker att det är häftigt att drömmar, tankar från förr helt plötsligt kan ramla ner och göra sig påmind, likt doft minnen.
Nu har jag inte cyklat till jobbet eftersom jag tycker att det är otäckt att cykla i staden, dels för att tävlingsinstinkten tar över och jag vill cykla förbi alla som cyklat förbi mig, försöker ta det lugnt men den där instinkten ligger så djupt. Kanske en dag, jag har en mycket vacker cykel som bör användas tycker jag.
Jag har som sagt börjat om min träning i att leva i nuet, och det gick bra i går, blev så glad att jag log hela vägen hem och längre än så, i dag har det också gått bra och det känns så mycket skönare att existera på de premisserna.
Att jag även har det rent i köket nu, har lett till att jag faktiskt lagar mat till mig själv fast jag egentligen känner att jag inte orkar eller vill. Jag blir så stolt över mig själv att jag trots mig själv gjorde något som är bra för mig själv. Det hör inte till vanligheterna!
Jag har även börjat läsa om ”Alkemisten” och njuter av varje sida, speciellt eftersom det är över tio år sedan som jag läste den sist, när jag bodde i Australien gav jag mitt väl lästa exemplar till en kille jag var förtjust i – Damian- hette han, eller heter han, för han lever nog fortfarande. Ångrade dock att jag gav bort mitt exemplar eftersom jag skrivit saker i marginalerna och haft andra som skrivit notiser där, men inget att göra, följde mina instinkter i stunden.
Nog har jag gjort många dumma saker i min tid, en del av dem ger dock glitter till minnet, jag kan börja skratta åt mitt yngre själv när jag minns hur jag slängde mig ut på dansgolvet i jakt på killar, hur jag lät dem grabba tag i baken min – utan att generas, med mera.
Men drömmen om min cykelresa hem från jobbet drömde jag i Australien, en natt i Brisbane, för många år sedan nu, att den landade hos mig en eftermiddag på jobbet när jag står i kopieringsrummet känns som en bekräftelse på att jag är på rätt väg!
(Lånad bild)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar