Ivory & Merchant filmer tillhörde min vardagsmat när jag var yngre, filmer som ”Howards End” och ”A Room with a View” så när jag såg att ”Howards End” skulle visas på kanal två blev det mitt val för kvällen.
Det jag inte var förberedd på var alla känslor och minnes bilder som dök upp i huvudet, en känsla av ”hemma”, många delar av min Marie, 80-tals Marie har jag glömt, hon hade många goda kvalitéer. Hon trodde på ödet, magi, det som händer har en mening etc. Det är vad jag associerar Ivor & Merchant filmerna med, de är fyllda av vackra bilder, vyer, lugn film, den tar sin tid i berättandet, färger kommer fram och det ligger som en trollbindning på mig när jag ser den – som om jag mediterar.
Jag blev ledsen för jag insåg att jag saknade den 80-tals tjejen som fortfarande trodde, trodde att det var möjligt, drömde och önskade annorlunda.
Det gick upp för mig igen att vila i mina egna beslut, lita på att jag vet vad som är rätt för mig och det som rör mig, så väl vilken teleoperatör – bredbands operatör jag väljer som vilken färg jag önskar på väggarna. Vissa personer har haft för stort inflytande på min besluts process, varför skulle de veta vad som är bäst för mig?! De är inte mig! Jag känner mig själv bättre än någon annan, så jag kan lita på mina egna beslut, hur de än blir, jag tar dem, jag tar hand om konsekvenserna – det tycker jag om!
Det är oerhört skönt att ha hälsat på 80-tals Marie, det var skönt att mötas och få hålla om varandra, låta tårar flöda och njuta av de vackra bilderna, konstverket som det är.
Jag älskar kreativitet, kreativa människor och hoppas jag kvalificerar mig bland dem, jag önskar mer kontakt med den magiska, trolska delen av mig, av den delen av mig själv som ser mening i sådant som pågår i mig, runt mig, med mig och i min närhet. Marie, jag, ego, är fantastisk egentligen, bara det att Marie, jag, ego inte riktigt vet hur hon skall handskas med det, lättare att vara värdelös och skit dålig, sjuk, skuldsatt och pank, än att verkligen klara sig bra i livet – ve och fasa!
Men, jag vill vara fantastisk – faktiskt!
Det jag inte var förberedd på var alla känslor och minnes bilder som dök upp i huvudet, en känsla av ”hemma”, många delar av min Marie, 80-tals Marie har jag glömt, hon hade många goda kvalitéer. Hon trodde på ödet, magi, det som händer har en mening etc. Det är vad jag associerar Ivor & Merchant filmerna med, de är fyllda av vackra bilder, vyer, lugn film, den tar sin tid i berättandet, färger kommer fram och det ligger som en trollbindning på mig när jag ser den – som om jag mediterar.
Jag blev ledsen för jag insåg att jag saknade den 80-tals tjejen som fortfarande trodde, trodde att det var möjligt, drömde och önskade annorlunda.
Det gick upp för mig igen att vila i mina egna beslut, lita på att jag vet vad som är rätt för mig och det som rör mig, så väl vilken teleoperatör – bredbands operatör jag väljer som vilken färg jag önskar på väggarna. Vissa personer har haft för stort inflytande på min besluts process, varför skulle de veta vad som är bäst för mig?! De är inte mig! Jag känner mig själv bättre än någon annan, så jag kan lita på mina egna beslut, hur de än blir, jag tar dem, jag tar hand om konsekvenserna – det tycker jag om!
Det är oerhört skönt att ha hälsat på 80-tals Marie, det var skönt att mötas och få hålla om varandra, låta tårar flöda och njuta av de vackra bilderna, konstverket som det är.
Jag älskar kreativitet, kreativa människor och hoppas jag kvalificerar mig bland dem, jag önskar mer kontakt med den magiska, trolska delen av mig, av den delen av mig själv som ser mening i sådant som pågår i mig, runt mig, med mig och i min närhet. Marie, jag, ego, är fantastisk egentligen, bara det att Marie, jag, ego inte riktigt vet hur hon skall handskas med det, lättare att vara värdelös och skit dålig, sjuk, skuldsatt och pank, än att verkligen klara sig bra i livet – ve och fasa!
Men, jag vill vara fantastisk – faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar