Estet

Jag är en estet – så det så, HA, det känns skönt att säga, jag är en estet bara så du vet det! Fniss, vad roligt att jag erkänner en av mina färger, vågar lite på rätten att kalla mig något som betyder mycket för mig – estet.


I går njöt jag av att sitta vid mitt skrivbord och se flygplanens blinkande lampor när de passerade våra hustak på väg bort från Landvetter, att se ljuset från bilarna som körde längst Högsboleden, det gav mig ro, jag landade i vetskapen att det var ok, vad jag än känner är det ok. Jag har rätt till mina känslor vart de än befinner sig, ilskan, ledsamheten, sorgen, irritationen och nedstämdheten, det är ok, det blir bra.


Vad skönt, vad härligt, vad frigörande, i var situation har jag ett val, jag väljer vilken väg jag skall ta, jag kan bli arg eller irriterad, men jag kan välja att gå där ifrån eller stå kvar och dra till mig mer och förlora mer energi. Jag har ansvar för mina känslor och mina val, vad de än är, jag väljer vart jag önskar gå. Tar ansvar för vad jag gör och hur jag reagerar, jag kan reagera precis hur jag vill, men jag vet att allt inte behöver sägas eller utåt reageras, jag kan vila i vetskapen om att jag kan släppa taget om ilskan, irritationen och gå vidare utan motstånd.

Ett förhållningssätt som funnits framför mig hela livet, men som jag inte såg, nu var det min tid, nu såg jag och jag förhåller mig naturligt till mitt nya beteende mönster, jag märker inte vad det är jag gör tills jag gör det naturligt – insikten gör mig mycket glad. En sådan enkel sak gör mig mycket glad!