Vänskap

Har funderat på det här med vänskap, jag känner mig lite okunnig i hur man uppehåller vänskap, jag tycks inte riktigt ha känn för det. Jag älskar människor, att lära känna nya personer, höra nya historier och få nya intryck. Jag har under detta år lärt mig att lyssna, jag måste erkänna att jag inte varit bra på att lyssna, ville liksom berätta, dela med mig av det jag hade på hjärtat. Men jag gjorde ett medvetet val där jag beslöt att jag skulle börja lyssna ordentligt, fråga frågor om jag inte förstår eller vill ha en bättre eller klarare förklaring. Det har förändrat synen på mig själv.

Någon har sagt "Att kunna behålla sina vänner, är en större konst än att vinna dem." Det är vad jag försöker säga! Hur behåller man en vän? Jag har haft många vänner, några få riktigt goda vänner, men eftersom jag har flyttat mycket i mitt liv har jag inga barndoms vänner. Jag har en vännina som jag nu känt tillochfrån i snart 14 år, det har varit perioder då vi inte haft kontakt, dels för att jag bott utomlands och dels för att vi befunnit oss på olika "nivåer" i livet. Jag hade ett annat behov, en annan livsyn, hon hade sin och de båda gick inte att kombinera, men vi växer som människor och kunde mötas igen. Men vänskap är svårt för mig.

Jag tror att vänskap är en enkel sak, att man accepterar varandra precis så som man är, varför skulle man annars välja att vara vänner? Att man kan bråka men reda ut det utan för mycket besvär att man kan vara rak och ärlig, inte spela några spel och samtidigt veta att man finns där för varandra när det gäller. Men man skall även kunna säga nej, att man behöver tid för sig själv, att idag har jag andra planer.

Men, som sagt jag vet inte om jag vet vad vänskap är, jag tror jag skall forska i det lite mer, men tills dess att jag fått det klart för mig, skall jag göra det bästa, vara den vän jag själv skulle vilja ha, det tycker jag låter som en bra början!