Dagen började med sovmorgon för Olivia, min katt och mig själv, det var så skönt att veta att det var söndag - min MIG dag - fast idag visste jag att det var en aktivitet på eftermiddagen. Jag hade själv valt att åka till min väninna för att vara med vid välkommen hem kalaset för hennes tre barn. Jag brukar spara söndagarna för mig själv, jag gör vad jag vill, har det bra. Jag tänkte att det skulle gå bra eftersom jag skulle göra något som brukar ge positiv energi.
Men jag ville träffa de tre underbara barnen innan de tillsammans med min väninna åkte iväg till sommarstugan i Halland för att vara borta i två veckor, det brukar vanligtvis ge mig massor av positiv energi att vara med barnen, men idag blev det tvärt mot vad jag trott, ledsamheten flög in i solar plexus och satte sig tillrätta på ett av mina revben, där började hon sjunga sin sorgsna melodi. Jag försökte ignorera tonerna som resonerade inombords, jag fokuserade på barnen, deras röster, deras skratt, jag fokuserade på min väninna och hennes andra kamraters prat men jag kände mig avig, på undantag, jag kunde se mig själv likt en skrämd sköldpadda dra mig innanför mitt skal. Jag bestämmde mig för att åka hem, som orsak gav jag att jag inte mådde bra, men sanningen var en annan, jag kände mig ledsen, tårarna reste sig låg på ögonenskant och darrade.
Jag prommenerade en bit på vägen hem, jag stängde av, jag vandrade utan att finnas, jag gick, en fot framför en annan. Jag hade börjat morgonen lungt, med korsord och weetabix, jag tog det i min tackt, sedan läste jag lite och lyssnade på P3 sommar. Jag tittade på reprisen av ett program med min favorit författare Isabel Allende, kanske var det där jag kände av ledsamhets fågels vingar svepa förbi, hon är, hon ger så oerhört mycket via sina ord, via sina böcker, hon har hjälpt mig med min sorg och det känns bra att jag fått tacka henne för det personligen, ett möte som jag ALDDRIG kommer att glömma. Jag kan läsa om hennes böcker igen och igen.
Ledsamhetens fågel sitter och sjunger inom mig, jag hör henne tydligt, men jag är hemma igen, hemma i min egna trygghet, som sällskap har jag min trötta Olivia, en bra kompis att ha när ledsamhetens fågel kommer på besök, jag kommer att gå till sängs med balkongdörren öppen en aning så hon hittar ut igen, om hon vi återvända hem under natten.
Imorgon skall jag vara själv, i morgon skall jag tanka på det jag missade under söndagen, i morgon skall jag öva på cykling, 18 år sedan sist och det var lite vingligt när jag provade i fredags, för tills imorgon hoppas jag att min vän ledsamhetens fågel har flygit hem igen.
Men tills dess så är hon välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar