söndag 4 januari 2009
Söndag katt hjälp
Söndag – min dag, jag har bara njutit av att vara, ok jag gjorde rent avloppsbrunnen i duschen och jag kan säga att för första gången fick jag en riktig äckelmage nära att kräkas. Nackdelen med att ha långt hår och medicin som gör att man tappar ganska mycket hår – är att det återfinns i avloppsbrunnen, som en grå illa luktande röra. Mitt hår givetvis, men så snart håret lämnar mitt huvud tycker jag det är obehagligt. När jag var blond kunde jag inte se så mycket av det, men nu är det klart som korvspad som man säger.Var tvungen att göra ren hinken efter det skitgörat, så nu luktar det av gul såpa mer än äcklig stillastående avloppsvatten eller vad man kallar den doften. Några individer som tyckte detta arbetet var mycket intressant var Olivia och Azalea, det stod och luktade på allt jag gjorde och jag blev lite orolig när Azalea - som är modig och lite väl så – var på väg ner i brunnen, snabbt på med locket. Men det är snällt att de sitter och håller mig sällskap, övervakar mitt arbete.
Efter den pressen var jag ”tvungen” att vila mig, så jag la mig tillrätta i min underbara säng , med ljusslingan och mina underbara lampor tända, med en utsikt över husens taktoppar, jag kunde se att det var kallt. Jag sjönk tillbaka i mina kuddar och fortsatte att läsa om Shakespeare, det var lugnt och skönt, Olivia vilade bredvid mig och Azalea låg och sussade på sin kudde under sängen, det var så rogivande.
Jag har lite feber och ont i halsen, men det brukar gå över ganska snart så jag är inte allt för orolig över det, jag dricker varmt te och kommit på att jag kan göra mig en jordgubbs milkshake för att hjälpa till lite – bra ursäkt. Har ätit en god middag som JAG lagat och som ni säkert ser har jag klurat ut hur jag lägger upp videon från You Tube – om man läser instruktionerna så går det alltid lite bättre. Så nu har jag Maia H på min blogg, kanske snart lite Marit Bergman!
Mina två sista lediga dagar denna vecka ligger framför mig, och med avloppsbrunnen rengjord skall jag kanske ta mig an mitt kylskåp – visst är det spännande – jag kan knapp vänta : )
lördag 3 januari 2009
Drömhus
Sedan jag först flyttade till Kungsladugård 1992 har jag haft ett drömhus, det ultimata hus som jag önskar bo i, nu har jag fått ett erbjudande från detta hus, från den trappuppgången jag drömt om, jag tackar ja, även fast jag inte sett den ännu, för som det ibland är, saknades kontakt informationen för att nå den personen som har lägenheten idag. Har skickat ett mail och påpekat detta och hoppas på svar på måndag, givetvis kommer jag att ringa också.
Jag lever nu på hoppet och besvikelsen kommer att vara stor om jag inte får den, och som de som följt min blogg en tid vet, hanterar jag inte besvikelse speciellt bra, men det är ett nytt år, nya lektioner och det är bara att göra det bästa med var situation som jag kan. Får jag den inte så var det inte menat, jag har gjort allt jag kunde.
Jag kommer att få vänta tills efter den 11 januari innan jag vet hur det blir, jag kommer givetvis att överleva, jag har ju ett underbart hem, men ni vet, det ultimata drömhuset, det är inte ofta en lägenhet kommer upp där inte.
Det är också så att jag fortfarande är glad, jag mår bra, det är underligt och jag tycker det är skönt, jag är liksom rakare med mig själv och ser saker som ok, det är ingen fara, utan det ordnar sig. Jag kan fixa till det och kan jag inte det får jag be om hjälp – men så är livet eller hur, jag tror det är meningen att vi inte skall klara allt själv utan att vi skall be om hjälp.
Som t.ex. Jag har ännu inte klurat ut hur jag lägger in videoklipp från YouTube på min blogg, när jag kopierar koden tycks det inte bli rätt i alla fall hur gör man? Jag älskar att lära mig nya saker – tom när det har med matte att göra, jag tycker det är komplicerat, men jag börjar hänga med, som procent nu kan jag förstå 10 % det är en stor sak för mig, 10 av en hundradel eller hur?! Eller…
Jag har tagit hissen i dag också, nu hade jag två tunga kassar och det var ju ett sådant tillfälle som tillät mig att ta hissen – men jag var ner och ändrade min tvättid, då tog jag hissen när jag sedan skulle upp igen – då var ursäkten att jag inte hade en BH under tröjan och jag ville inte möta någon av mina grannar med bröst som svingade fram och tillbaka, det är bland det värsta jag vet, fri hängande hängbröst som kan nå till knäna svängande, hoppande och överallt, jag får kräkkänslor. Men det tar inte mer än en minut eller så att gå upp för trappan, så jag hade nog klarat mig – slut med undanflykter – jag skall bara vänta tills jag är tillbaka till jobbet och måste gå upp för dem trapporna också!
Så nu går jag i väntans tider, snälla öde låt mig få lägenheten snälla ni!!
Ödet fungerar på det underligaste sätt, jag hade bestämt mig för att säkja min tjocka ängel från Sia, men så skulle jag ut och jag hämtade min jacka, flyttade på den dumma väskan som stod i vägen, pang, jag hade halshuggit henne - oroa er inte - efter lite kirurgi har jag lyckats sätta i hop hennes huvud med resten av kroppen och efter en sådan traumatisk upplevelse skall hon givetvis stanna med mig - kanske var det hon ville från början - men jag lyssnade inte.
Dagens lektion - lyssna även till de som inte har en röst!!!
Fundering
Jag började fundera på färg i går natt, hudfärg, varför är det ett sådant ”problem” för vissa människor, är det inte ganska logiskt när man tänker på det? Vi i Skandinavien är ljushyade för vi har inte lika många kontakttimmar i solen som de som bor i Afrika eller Mellan Östern. Naturen såg till att vi var så bra förberedda som möjligt för den miljön vi är född till. Vem bestämde att vit hy är bättre än brun? Vem bestämde det? Hur blev det så?
Blev det så för att Européer kom på hur man skapar fartyg som kan ta sig långa sträckor? Varför och vem bestämde att vita är ”bättre”? Jag undrar ibland om jag är lite konstig eftersom jag inte ser någon mänsklig skillnad förutom det uppenbara, hudfärg och kultur, tro. Men jag tror inte att mitt sätt är det rätta, utan snarare ett val jag gjort på hur jag önskar leva mitt liv, tagna med den kulturella kunskap jag har med mig i bagaget och nya intryck.
Att det finns så mycket olikheter tycker jag är underbart, men jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vissa kulturella beteenden och förhållningssätt, är jag rädd för dem? Jag vet faktiskt inte, jag är mer obekväm med deras förhållningssätt, deras självklarhet, deras attityd, för jag är ovan den, jag förstår den inte alltid. Den gör mig obekväm, tycker jag mindre om dem? Jag förstår inte och är obekväm med viss del av deras beteende – betyder det att jag inte tycker om dem? Jag vet inte?!
Ingen människa är mindre värd än en annan, vi har alla samma värde oavsett hur vi ser ut, vi är alla olika, kommer från olika ställen, har olika kunskaper och kulturer med oss, olika traditioner och språk, lika väl som jag inte förstod var vi skulle när mina nya klasskompisar i Göteborg sa att vi skulle till ”bamba” lika lite förstår jag ett ord på Japanska, persiska, till dess att jag fått ordet förklarat, då började tom jag att använda det.
Det tar tid, och jag förstår att vi kan inte tycka om alla människor och kulturer i hela värden, men det är långt till att vara rasist, det är i alla fall min åsikt.
Blev det så för att Européer kom på hur man skapar fartyg som kan ta sig långa sträckor? Varför och vem bestämde att vita är ”bättre”? Jag undrar ibland om jag är lite konstig eftersom jag inte ser någon mänsklig skillnad förutom det uppenbara, hudfärg och kultur, tro. Men jag tror inte att mitt sätt är det rätta, utan snarare ett val jag gjort på hur jag önskar leva mitt liv, tagna med den kulturella kunskap jag har med mig i bagaget och nya intryck.
Att det finns så mycket olikheter tycker jag är underbart, men jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vissa kulturella beteenden och förhållningssätt, är jag rädd för dem? Jag vet faktiskt inte, jag är mer obekväm med deras förhållningssätt, deras självklarhet, deras attityd, för jag är ovan den, jag förstår den inte alltid. Den gör mig obekväm, tycker jag mindre om dem? Jag förstår inte och är obekväm med viss del av deras beteende – betyder det att jag inte tycker om dem? Jag vet inte?!
Ingen människa är mindre värd än en annan, vi har alla samma värde oavsett hur vi ser ut, vi är alla olika, kommer från olika ställen, har olika kunskaper och kulturer med oss, olika traditioner och språk, lika väl som jag inte förstod var vi skulle när mina nya klasskompisar i Göteborg sa att vi skulle till ”bamba” lika lite förstår jag ett ord på Japanska, persiska, till dess att jag fått ordet förklarat, då började tom jag att använda det.
Det tar tid, och jag förstår att vi kan inte tycka om alla människor och kulturer i hela värden, men det är långt till att vara rasist, det är i alla fall min åsikt.
fredag 2 januari 2009
Austen
Lost in Austen” – underbar serie som Sveriges Television nu visar, jag har varit en Jane Austen ”fan” i många långa år och kan ta fram ”Pride and Predjudice” lite då och då för att läsa de första meningarna, ett underbart språk, lätt att förlora sig i, lätt att sjunka in i. När jag såg ”Stolthet och Fördom” första gången, den som BBC gjorde med Jennifer Ehle och Colin Frith så var jag förlorad. Colin Frith – Mr Darcey, det finns ingen annan som kan spela denna roll som Colin Frith, Elisabeth och Mr Darcey är de ultimata romantiska karaktärerna.
Jag känner till historien, jag har sett filmen så många gånger att jag kan den utantill, men jag finner ändå att jag sitter med andan i halsen, skall det ordna sig, blir det bra skall de hitta tillbaka till varandra. Underbart, poetiskt, romantiskt, romantiskt så det gör ont i hjärtat.
”Lost in Austen” är en underbar historia, en film som hör hemma bland originalet som ett komplement, som ska sitta tillsammans med ”Bridget Jones x 2”, ”Love Actually” och ”Legaly Blond”, filmer som gör att glädje och värme sprider sig i hela kroppen – underbart!
Jag har haft två bra dagar, två dagar eller kanske till och med tre dagar då jag trivts med mig själv, det är en underlig känsla, har försökt att inte fokusera för mycket på det utan ta det som det kommer, jag har lett, jag har sett leendet i mina ögon. Jag har resonerat med mig själv när min inre dialog startar – ja, dialogen finns där – men jag har lyckats avstyra det, onödigt att ha ett samtal som kanske inte kommer att inträffa!? Men jag har borstat det åt sidan.
Nu har jag inte blivit utmanad, jag har varit i mitt säkra område här i Sandarna, Kungsladugård och Majorna, jag har njutit av tystheten, lugnet, att det varit rofyllt. Konstigt nog så känns livet lite lättare här hemma nu när jag äntligen lyckats bära upp fåtöljen – ok, den passade inte i förrådet, men den får stå utanför tills jag hittat ett alternativt ställe att ha den på. Men jag är glad att jag gjorde det – lätt att jag låter saker bara stå.
Nu hoppas jag att jag kan hjälpa mig själv till ett härligt 2009, inget spektakulärt behöver inträffa, bara att jag tar tid, lär mig, utvecklas och försöker leva så nära mig själv som möjligt. Mindfull – vara medveten i mig själv – så gott det går – vart jag är, befinner mig själv och vad som kan påverka mig och mina reaktioner. Försöka undvika att bli så besviken när depressionen sätter sig över mig som en blytung kappa.
Efter min dos av varm, röd underhållning skall jag se om jag inte kan ordna lite kvällsmat och kanske se ”Stolthet och Fördom” igen.
Jag känner till historien, jag har sett filmen så många gånger att jag kan den utantill, men jag finner ändå att jag sitter med andan i halsen, skall det ordna sig, blir det bra skall de hitta tillbaka till varandra. Underbart, poetiskt, romantiskt, romantiskt så det gör ont i hjärtat.
”Lost in Austen” är en underbar historia, en film som hör hemma bland originalet som ett komplement, som ska sitta tillsammans med ”Bridget Jones x 2”, ”Love Actually” och ”Legaly Blond”, filmer som gör att glädje och värme sprider sig i hela kroppen – underbart!
Jag har haft två bra dagar, två dagar eller kanske till och med tre dagar då jag trivts med mig själv, det är en underlig känsla, har försökt att inte fokusera för mycket på det utan ta det som det kommer, jag har lett, jag har sett leendet i mina ögon. Jag har resonerat med mig själv när min inre dialog startar – ja, dialogen finns där – men jag har lyckats avstyra det, onödigt att ha ett samtal som kanske inte kommer att inträffa!? Men jag har borstat det åt sidan.
Nu har jag inte blivit utmanad, jag har varit i mitt säkra område här i Sandarna, Kungsladugård och Majorna, jag har njutit av tystheten, lugnet, att det varit rofyllt. Konstigt nog så känns livet lite lättare här hemma nu när jag äntligen lyckats bära upp fåtöljen – ok, den passade inte i förrådet, men den får stå utanför tills jag hittat ett alternativt ställe att ha den på. Men jag är glad att jag gjorde det – lätt att jag låter saker bara stå.
Nu hoppas jag att jag kan hjälpa mig själv till ett härligt 2009, inget spektakulärt behöver inträffa, bara att jag tar tid, lär mig, utvecklas och försöker leva så nära mig själv som möjligt. Mindfull – vara medveten i mig själv – så gott det går – vart jag är, befinner mig själv och vad som kan påverka mig och mina reaktioner. Försöka undvika att bli så besviken när depressionen sätter sig över mig som en blytung kappa.
Efter min dos av varm, röd underhållning skall jag se om jag inte kan ordna lite kvällsmat och kanske se ”Stolthet och Fördom” igen.
torsdag 1 januari 2009
Okej
Okej, jag ska vara snällare och artigare detta år hade jag bestämt, inte ett nyårslöfte, mer ett leva löfte, har kanske varit lite otrevlig idag, jag kan inte riktigt avgöra det måste jag erkänna, men efter meningen var ur min mun bet jag mig lite i läppen och funderade. Jag försökte säga min mening, men de andra tre pratade liksom i min mun, pratade över mig fast de lyssnade på vad jag sa, en teknik som de verkar hantera oerhört väl medans jag inte riktigt hänger med. Jag tappar bort det jag försöker säga eftersom jag samtidigt försöker uppmärksamma vad de säger – om ni förstår. Ur min mun kom ”det är som att prata i motvind”, de trodde jag menade en annan person, men jag la till ” nej, det är som att prata i motvind mer ER!”
Hm, är det oartigt? Säkerligen, det kanske skall sägas på ett annat sätt, eller så slutar jag prata tills de slutar och sedan försöka fortsätta. De kanske inte uppmärksammade de på det viset som jag senare blev rädd att de gjorde. Är lite känslig i dessa diskussioner med dessa människor – eftersom det är en annan persons historia kan jag inte gå in på detaljerna, men jag upplever det som att de ibland letar efter fel och brister, letar efter den otäckaste skeendet. Jag kan egentligen inget säga till detta eftersom jag inte har barn och inte förstår vidden av den oron eller rädslan de kanske känner, men jag känner ibland vindfläktar av häxjakt , det gagnar ingen, skapar mer oro, så bättre att utgå från fakta.
Vidare så tog jag hissen i grannuppgången, inga ursäkter, ett medvetet val – jag bar inget tungt, försökte lura mig själv med att jag var kissnödig till bristningsgräns, men jag var bara la..nej, jag var bara bekväm, har lovat mig själv att sluta prata om mig själv i negativ ton och ordalag. För att vända denna lilla miss till ett positivt - jag fick möjligheten att titta på mitt vindsförråd för att med ögonmått se om jag kunde få in min beiga fåtölj som jag inte vill ha i lägenheten, men inte vill göra mig av med, kan stuvas i i förrådet – kom fram till att det var tveksamt, men jag skall försöka.
Första dagen på det nya året och jag har redan varit lite busig, samtidigt så måste jag erkänna för mig själv att jag har rätten att säga till och säga ifrån, men att jag får lära mig smidigare sätt.
Har dock njutit till fullo, har dammsugit mitt vardagsrum ordentligt, ätit en lång frukost, lyssnat på P1, gått till min väninna – inga wooiewoow ljud här inte – gick inte hela vägen från mitt hem utan från spårvagnshållplatsen, skorna var lite stora så jag fick knipa med tårna så jag hade en ordentlig kramp i fötterna när jag kom fram, tog av mig skorna så snart jag kommit innanför porten. Lagat middag till mig själv, tagit mina vitaminer och njutit till fullo av ”Lost in Austen” hur mycket mig som helst – Mr Darcy ( måste vara spelad av Colin Frith han är den ultimata Mr Darcy), jag mår bra idag, hur skönt är inte det?!
Okej, jag var lite raglig på benen när det gäller mina löften i dag, jag tycker dock att jag kan vara flexible och justera om det är så att jag snubblat lite, jag är ju inte mer än mänsklig – Tacka Gud – så misstag och felsteg etc. kommer att ske. Det är hur jag hanterar mig själv och mina misstag och felsteg därefter som är det intressanta!
Hm, är det oartigt? Säkerligen, det kanske skall sägas på ett annat sätt, eller så slutar jag prata tills de slutar och sedan försöka fortsätta. De kanske inte uppmärksammade de på det viset som jag senare blev rädd att de gjorde. Är lite känslig i dessa diskussioner med dessa människor – eftersom det är en annan persons historia kan jag inte gå in på detaljerna, men jag upplever det som att de ibland letar efter fel och brister, letar efter den otäckaste skeendet. Jag kan egentligen inget säga till detta eftersom jag inte har barn och inte förstår vidden av den oron eller rädslan de kanske känner, men jag känner ibland vindfläktar av häxjakt , det gagnar ingen, skapar mer oro, så bättre att utgå från fakta.
Vidare så tog jag hissen i grannuppgången, inga ursäkter, ett medvetet val – jag bar inget tungt, försökte lura mig själv med att jag var kissnödig till bristningsgräns, men jag var bara la..nej, jag var bara bekväm, har lovat mig själv att sluta prata om mig själv i negativ ton och ordalag. För att vända denna lilla miss till ett positivt - jag fick möjligheten att titta på mitt vindsförråd för att med ögonmått se om jag kunde få in min beiga fåtölj som jag inte vill ha i lägenheten, men inte vill göra mig av med, kan stuvas i i förrådet – kom fram till att det var tveksamt, men jag skall försöka.
Första dagen på det nya året och jag har redan varit lite busig, samtidigt så måste jag erkänna för mig själv att jag har rätten att säga till och säga ifrån, men att jag får lära mig smidigare sätt.
Har dock njutit till fullo, har dammsugit mitt vardagsrum ordentligt, ätit en lång frukost, lyssnat på P1, gått till min väninna – inga wooiewoow ljud här inte – gick inte hela vägen från mitt hem utan från spårvagnshållplatsen, skorna var lite stora så jag fick knipa med tårna så jag hade en ordentlig kramp i fötterna när jag kom fram, tog av mig skorna så snart jag kommit innanför porten. Lagat middag till mig själv, tagit mina vitaminer och njutit till fullo av ”Lost in Austen” hur mycket mig som helst – Mr Darcy ( måste vara spelad av Colin Frith han är den ultimata Mr Darcy), jag mår bra idag, hur skönt är inte det?!
Okej, jag var lite raglig på benen när det gäller mina löften i dag, jag tycker dock att jag kan vara flexible och justera om det är så att jag snubblat lite, jag är ju inte mer än mänsklig – Tacka Gud – så misstag och felsteg etc. kommer att ske. Det är hur jag hanterar mig själv och mina misstag och felsteg därefter som är det intressanta!
"A frown is a smile turned upside down"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
