I dag är jag på enormt dåligt humör, så dåligt humör att om det var fysiskt möjligt skulle ånga komma från mitt huvud, arg, intolerant och inombords skriker jag på mina med människor för högan sky. PMS är här har jag kommit fram till och bara det i sig är en seger, att jag vet vad som händer – det som är otäckt är när jag hamnar i PMS utan att kunna sätta det i samband med just PMS:en.
Att bara vara på detta utomordentliga dåliga humör utan att veta varför är en obehaglig känsla, när jag inte förstår vad som händer inom mig, all denna ilska, det sura och irriterande humör om bubblar inom mig, att inte förstå vart det kommer från gör mig oftast rädd.
Givetvis blir dagen som den blir de gånger man inte riktigt känner sig på humör, åter igen finner jag att alla går på mig, stannar abrupt framför mig, stirrar på mig och alla är högljudda, klagar över allt – fast de har ett val, inget tvång – i alla fall inte på det som jag lyssnade på vid vårt lunchbord i dag. Klagandet var bara till för att visa att man har ”brist” på tid och det är bland det finaste man kan ha i Sverige har jag förstått, brist på tid och vara stressad.
Jag vill vara i fred, min kropp är jobbig, jag är jobbig, allt och alla är jobbiga, datorn fungerar inte, jag har inte sovit ordentligt på ett par dagar så det gör mig arg, jag blir alltid varm och svettig det gör mig vansinnig, inget tycks duga för mig i dag.
Jag önskar ha det lugnt och skönt, vara i fred, sitta och lyssna på mina älskade duvors kuttrande, finna inre ro och varva ner.
Mitt dåliga humör kommer att gå över – när vet jag inte riktigt men det kommer att gå över det vet jag. Mitt liv går upp och ner, det gör nog de flestas, men kanske har inte alla dessa markerade höga toppar och låga dalar, det jag vill lära mig är att balanser på ett hälsosamt medium, jag vill inte – känna inget – men jag vill inte heller – känna allt om du förstår vad jag menar.
Att jag blir arg på mig själv när jag behöver kissa är bara ett exempel på mitt otroliga dåliga humör i dag – som ni förstår är jag – tycker jag – oresonligt sur och tvär!
Snart får jag vandra hem, snart kan jag försöka lura mig själv att fniss lite, för mitt i mitt usla humör är jag ganska rolig, ingen ser att inom mig sitter en liten fuling och boxar med passagerare på spåvagnen på munnen för att de inte kan vara tyst en ända minut, och ingen ser när jag inom mig räcker ut tungan när jag fått nog – bara jag vet – och det är bra nog.
Men det går över.
Att bara vara på detta utomordentliga dåliga humör utan att veta varför är en obehaglig känsla, när jag inte förstår vad som händer inom mig, all denna ilska, det sura och irriterande humör om bubblar inom mig, att inte förstå vart det kommer från gör mig oftast rädd.
Givetvis blir dagen som den blir de gånger man inte riktigt känner sig på humör, åter igen finner jag att alla går på mig, stannar abrupt framför mig, stirrar på mig och alla är högljudda, klagar över allt – fast de har ett val, inget tvång – i alla fall inte på det som jag lyssnade på vid vårt lunchbord i dag. Klagandet var bara till för att visa att man har ”brist” på tid och det är bland det finaste man kan ha i Sverige har jag förstått, brist på tid och vara stressad.
Jag vill vara i fred, min kropp är jobbig, jag är jobbig, allt och alla är jobbiga, datorn fungerar inte, jag har inte sovit ordentligt på ett par dagar så det gör mig arg, jag blir alltid varm och svettig det gör mig vansinnig, inget tycks duga för mig i dag.
Jag önskar ha det lugnt och skönt, vara i fred, sitta och lyssna på mina älskade duvors kuttrande, finna inre ro och varva ner.
Mitt dåliga humör kommer att gå över – när vet jag inte riktigt men det kommer att gå över det vet jag. Mitt liv går upp och ner, det gör nog de flestas, men kanske har inte alla dessa markerade höga toppar och låga dalar, det jag vill lära mig är att balanser på ett hälsosamt medium, jag vill inte – känna inget – men jag vill inte heller – känna allt om du förstår vad jag menar.
Att jag blir arg på mig själv när jag behöver kissa är bara ett exempel på mitt otroliga dåliga humör i dag – som ni förstår är jag – tycker jag – oresonligt sur och tvär!
Snart får jag vandra hem, snart kan jag försöka lura mig själv att fniss lite, för mitt i mitt usla humör är jag ganska rolig, ingen ser att inom mig sitter en liten fuling och boxar med passagerare på spåvagnen på munnen för att de inte kan vara tyst en ända minut, och ingen ser när jag inom mig räcker ut tungan när jag fått nog – bara jag vet – och det är bra nog.
Men det går över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar