Jag brukar undvika obehagliga saker så länge som möjligt, men nu var det dags, dags för ett gynekolog besök – här ligger killarna i lä, de slipper sådana obehagligheter om det inte har något medicinskt problem i den regionen. Även under tiden jag var där och hon skrev ut mitt recept tänkte jag, ”oj, vad lätt jag kom undan, ingen undersökning” men jag slapp inte undan och jag fick även ta cellprover, men nu är det i alla fall gjort. Det känns förödmjukande att gå från omklädnings bås till stolen och upp med benen i höga skyn, men som sagt, nu är det över.
Jag promenerade hem från jobbet, gick förbi ett hus på Köpmansgatan där jag och min kompis Janne ristade in våra initialer, vi satt där mitt i mot Tyska kyrkan och pratade förtroligheter, jag gick dit och tittade, J + M – 84, 24 år sedan, vad snabbt det har gått och så mycket som hänt sedan dess, men våra initialer syns fortfarande, det känns i hjärtat.
Jag känner i hjärtat för den tjejen, tonåring, nyss förlorat sin lilla syster, flyttat från Askim till Haga, hon tog många och långa kvälls promenader med Janne, promenader längs hamninloppet, innerstaden, vi utforskade parken bakom konstmuseet, promenerade runt i det vackra äldre villa område som finns där bakom, vi undrade över vilka som bodde där? Diplomater, direktörer, vi fick aldrig reda på det – men det gjorde inget.
Jag kan sakna dem promenaderna, inget som stoppar mig från att gå ut och vandra själv, men det var även sällskapet och allt vi pratade om, vi hade båda det jobbigt hemma, uppväxta med ensamstående mödrar, mammor som jobbade hårt och mycket, frånvarande pappor. Han var ett enormt stöd för mig, jag undrar om han förstår vilken påverkan han haft på min själ?! Jag undrar som sagt vart han är i dag.
Är inte bortskämd med många vänner och kompisar, men de som funnits i mitt liv kommer jag ihåg, de som lämnat efter sig spår, jag har haft turen att möta många bra och intressanta individer, med en unik förmåga att göra intryck som varat.
Så även fast jag upplever det som om jag har svårt med vänskap och vad som gäller, har jag genom livet haft bra människor där i, jag är destruktiv och har separations ångest, jag är van att bli övergiven – men där är mitt problem, jag kan inte gå in i mänskliga relationer med tron att jag skall bli lämnad, utan leva mer på det som händer, händer så är det. Släppa dödsgreppet, sluta älta.
Tack Anna, Janne, Andrea, Heidi, Lisa, Sophie, Don, Marie, Janny, Pernilla, Sarah, Carry, Cindy, Axel, Kristian, Lisa och Lisa!
Jag brukar undvika obehagliga saker så länge som möjligt, men nu är det bättre om jag tar i tu med det på en gång, det och sanningen är två viktigare ingredienser i mitt förenklade liv som jag önskar inför framtiden.
Jag promenerade hem från jobbet, gick förbi ett hus på Köpmansgatan där jag och min kompis Janne ristade in våra initialer, vi satt där mitt i mot Tyska kyrkan och pratade förtroligheter, jag gick dit och tittade, J + M – 84, 24 år sedan, vad snabbt det har gått och så mycket som hänt sedan dess, men våra initialer syns fortfarande, det känns i hjärtat.
Jag känner i hjärtat för den tjejen, tonåring, nyss förlorat sin lilla syster, flyttat från Askim till Haga, hon tog många och långa kvälls promenader med Janne, promenader längs hamninloppet, innerstaden, vi utforskade parken bakom konstmuseet, promenerade runt i det vackra äldre villa område som finns där bakom, vi undrade över vilka som bodde där? Diplomater, direktörer, vi fick aldrig reda på det – men det gjorde inget.
Jag kan sakna dem promenaderna, inget som stoppar mig från att gå ut och vandra själv, men det var även sällskapet och allt vi pratade om, vi hade båda det jobbigt hemma, uppväxta med ensamstående mödrar, mammor som jobbade hårt och mycket, frånvarande pappor. Han var ett enormt stöd för mig, jag undrar om han förstår vilken påverkan han haft på min själ?! Jag undrar som sagt vart han är i dag.
Är inte bortskämd med många vänner och kompisar, men de som funnits i mitt liv kommer jag ihåg, de som lämnat efter sig spår, jag har haft turen att möta många bra och intressanta individer, med en unik förmåga att göra intryck som varat.
Så även fast jag upplever det som om jag har svårt med vänskap och vad som gäller, har jag genom livet haft bra människor där i, jag är destruktiv och har separations ångest, jag är van att bli övergiven – men där är mitt problem, jag kan inte gå in i mänskliga relationer med tron att jag skall bli lämnad, utan leva mer på det som händer, händer så är det. Släppa dödsgreppet, sluta älta.
Tack Anna, Janne, Andrea, Heidi, Lisa, Sophie, Don, Marie, Janny, Pernilla, Sarah, Carry, Cindy, Axel, Kristian, Lisa och Lisa!
Jag brukar undvika obehagliga saker så länge som möjligt, men nu är det bättre om jag tar i tu med det på en gång, det och sanningen är två viktigare ingredienser i mitt förenklade liv som jag önskar inför framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar