Att sätta gränser har jag som sagt svårt med, att försätta mig i situationer som tär på mig personligen gör jag ofta, just nu sitter jag i en sådan och det känns som om någon sitter med ett grovt sandpapper och arbetar sig igenom mitt bröstben – obehagligt. Jag orkar inte mer, men jag vågar inte sätta ner foten, fast jag vågar, fast jag vet inte, men jag måste, måste kräva min lilla rätt på jorden, i min värld.
Har varit lite ledsen, uppgivet ledsen, känner det även som en häst dragen droska har kört över mig medans jag legat och skrikigt för hög hals att AKTA MIG, AKKTA MIG men kusken har inte brytt sig om det, kör på med samma hastighet fast jag ligger där och viftar med armarna, stel i resten av kroppen, kusken full av högmod anser att jag kan flytta på mig och gör jag inte det när jag ser ekipaget kommande, ja, då får jag skylla mig själv!
Så svänger jag från ledsamhet och oförmåga att agera till rasande ilska och ”slå nävarna i bordet” humör, som ett utbrott från en tillsynes inaktiv vulkan exploderar jag och förstör allt i min närhet. Men i kväll räddades jag av ett obesvarat telefonsamtal.
Fast jag kan fortfarande se blixtrar i horisonten och mullret bärs hit där jag sitter, det är inte lugnt, nog kan jag säga till, tillräkligt många gånger har jag fått små svidande papperssår av den relationen för att jag skall kunna säga ”stopp på belägg” nu, framöver, nä det behövs, jag har alltid haft den rätten för jag bestämmer vad jag tolererar och vad för beteende som är accepterat i relation till min person. Nu mullrar det närmre, alldeles bakom mina öron, det ekar, det dånar och jag är ARRGGGG!!!
Jag mår PISSDÅLIGT ÄR DET SÅ J’*****VLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ? Jag skall alltid förstå, förstå, förstå och bli tillsagd och förstå, förstå eller inte förstå för jag är inte mamma eller har någonsin haft barn eller varit i den situationen, eller Arggggggggggg!!!!!!
Jag kämpar var dag att bara vara OK med den jag ÄR för helvete, jag kämpar för att förstå världen runt mig för fan, för att veta vad jag kan göra för helvete, för att veta vad som är normatl, vad som är socialt acceptabelt och hur jag skall vara för att vara en bra medmänniska, vän, arbetskamrat, syster, dotter FÖR BÖVELENS SKULL!!!!!!!
KAN JAG INTE FÅ EN BREAK FÖR I HELVETE!!!!!!!! Varför skall jag ALLTID ta en sådan jävla hänsyn till allt och alla men det är ok för alla andra att köra över mig, backa och göra det igen samt passa på att tömma bilen på skräp och cigarettfimpar medans ni ändå håller på.
Förstå det lilla Marie, du förstår inte det lilla Marie, du kan inte göra det lilla Marie, du kan inte säga så lilla Marie, förstår du inte och kan du komma hit och dit och göra det och det och sitta barnvakt i källaren medans jag och kom kompis går på teater – fast jag trodde att det var jag som skulle bli bjuden och skägget i brevlådan på det. Och jag mår dåligt av att be om hjälp jag vrider in och ut på mig och gör hel dumma saker som jag får betala för i år och jag skall förtjäna in tillit – hur länge skall jag göra det? ”Jag litar inte på dig, lova inget när du inte kan hålla det” och VAD SÅ JÄVLA BRA ATT DU , NI ÄR SÅ JÄVLA BRA PÅ ALLT JÄVLA skit SOM SKALL GÖRAS I LIVET.
JAG HAR FÖRHELVETE FULLT UPP MED ATT ÖVERTYGA MIG SJÄLV OM ATT JAG HAR RÄTT ATT LEVA TROTTS ALLT JÄVLA SKIT SOM JAG HAR GJORT FEL, ALLT SOM JAG STÄLLT TILL DET MED SÅ JAG GJORT ILLA ALLA I MIN FAMILJ – HUR I HELVETE SKA JAG ORKA BÄRA MER!!!!!!!!
VARFÖR FRÅGAR DU INTE MER, VARFÖR FRÅGAR DU ALDRIG MER, VARFÖR FRÅGAR DU ALDRIG MER????? VART ÄR DITT JÄVLA INTRESSE OCH OMTANKE????JAGJAGJAGJAGJAGJAGJAG ÄR DET HELA TIDEN, ALLTID NÅGOT DÄVULSKAP SOM HÄNT allt är så dramatiskt och stora ord används medans jag försvinner mer och merochmerochmerochmer men inget ses.
Nu måste jag vara där jag får, när jag ger, får jag mer, när jag ger, får jag mer, jag orkar inte ojamig, jag orkar inte bry mig för uppenbarligen bryr jag mig inte längre rätt. Nu skiter jag i att vika in och ut på mig och tjäna tillbaka en tillit, för nu har jag betalat i över sju år, det har blivit för dyrt.
Jag skall göra mera, skapa mera, ett andrum för mig, jag skall arbeta på att göra mig helare och göra rätt för mig på bästa möjliga hederliga sätt. Men mest av allt skall jag ta hand om mig som numer ett.
VARFÖR LYSSNAR DU INTE PÅ DET SOM SÄGS NÄR DET ÄR TYST – FÖR DET HÖRS HÖGT NOG OM DU BARA LYSSNADE.
Jag vet att jag alltid har ett val – jag väljer tyvärr inte alltid rätt
Har varit lite ledsen, uppgivet ledsen, känner det även som en häst dragen droska har kört över mig medans jag legat och skrikigt för hög hals att AKTA MIG, AKKTA MIG men kusken har inte brytt sig om det, kör på med samma hastighet fast jag ligger där och viftar med armarna, stel i resten av kroppen, kusken full av högmod anser att jag kan flytta på mig och gör jag inte det när jag ser ekipaget kommande, ja, då får jag skylla mig själv!
Så svänger jag från ledsamhet och oförmåga att agera till rasande ilska och ”slå nävarna i bordet” humör, som ett utbrott från en tillsynes inaktiv vulkan exploderar jag och förstör allt i min närhet. Men i kväll räddades jag av ett obesvarat telefonsamtal.
Fast jag kan fortfarande se blixtrar i horisonten och mullret bärs hit där jag sitter, det är inte lugnt, nog kan jag säga till, tillräkligt många gånger har jag fått små svidande papperssår av den relationen för att jag skall kunna säga ”stopp på belägg” nu, framöver, nä det behövs, jag har alltid haft den rätten för jag bestämmer vad jag tolererar och vad för beteende som är accepterat i relation till min person. Nu mullrar det närmre, alldeles bakom mina öron, det ekar, det dånar och jag är ARRGGGG!!!
Jag mår PISSDÅLIGT ÄR DET SÅ J’*****VLA SVÅRT ATT FÖRSTÅ? Jag skall alltid förstå, förstå, förstå och bli tillsagd och förstå, förstå eller inte förstå för jag är inte mamma eller har någonsin haft barn eller varit i den situationen, eller Arggggggggggg!!!!!!
Jag kämpar var dag att bara vara OK med den jag ÄR för helvete, jag kämpar för att förstå världen runt mig för fan, för att veta vad jag kan göra för helvete, för att veta vad som är normatl, vad som är socialt acceptabelt och hur jag skall vara för att vara en bra medmänniska, vän, arbetskamrat, syster, dotter FÖR BÖVELENS SKULL!!!!!!!
KAN JAG INTE FÅ EN BREAK FÖR I HELVETE!!!!!!!! Varför skall jag ALLTID ta en sådan jävla hänsyn till allt och alla men det är ok för alla andra att köra över mig, backa och göra det igen samt passa på att tömma bilen på skräp och cigarettfimpar medans ni ändå håller på.
Förstå det lilla Marie, du förstår inte det lilla Marie, du kan inte göra det lilla Marie, du kan inte säga så lilla Marie, förstår du inte och kan du komma hit och dit och göra det och det och sitta barnvakt i källaren medans jag och kom kompis går på teater – fast jag trodde att det var jag som skulle bli bjuden och skägget i brevlådan på det. Och jag mår dåligt av att be om hjälp jag vrider in och ut på mig och gör hel dumma saker som jag får betala för i år och jag skall förtjäna in tillit – hur länge skall jag göra det? ”Jag litar inte på dig, lova inget när du inte kan hålla det” och VAD SÅ JÄVLA BRA ATT DU , NI ÄR SÅ JÄVLA BRA PÅ ALLT JÄVLA skit SOM SKALL GÖRAS I LIVET.
JAG HAR FÖRHELVETE FULLT UPP MED ATT ÖVERTYGA MIG SJÄLV OM ATT JAG HAR RÄTT ATT LEVA TROTTS ALLT JÄVLA SKIT SOM JAG HAR GJORT FEL, ALLT SOM JAG STÄLLT TILL DET MED SÅ JAG GJORT ILLA ALLA I MIN FAMILJ – HUR I HELVETE SKA JAG ORKA BÄRA MER!!!!!!!!
VARFÖR FRÅGAR DU INTE MER, VARFÖR FRÅGAR DU ALDRIG MER, VARFÖR FRÅGAR DU ALDRIG MER????? VART ÄR DITT JÄVLA INTRESSE OCH OMTANKE????JAGJAGJAGJAGJAGJAGJAG ÄR DET HELA TIDEN, ALLTID NÅGOT DÄVULSKAP SOM HÄNT allt är så dramatiskt och stora ord används medans jag försvinner mer och merochmerochmerochmer men inget ses.
Nu måste jag vara där jag får, när jag ger, får jag mer, när jag ger, får jag mer, jag orkar inte ojamig, jag orkar inte bry mig för uppenbarligen bryr jag mig inte längre rätt. Nu skiter jag i att vika in och ut på mig och tjäna tillbaka en tillit, för nu har jag betalat i över sju år, det har blivit för dyrt.
Jag skall göra mera, skapa mera, ett andrum för mig, jag skall arbeta på att göra mig helare och göra rätt för mig på bästa möjliga hederliga sätt. Men mest av allt skall jag ta hand om mig som numer ett.
VARFÖR LYSSNAR DU INTE PÅ DET SOM SÄGS NÄR DET ÄR TYST – FÖR DET HÖRS HÖGT NOG OM DU BARA LYSSNADE.
Jag vet att jag alltid har ett val – jag väljer tyvärr inte alltid rätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar