Som jag berättat tidigare försöker jag lära mig nya förhållningssätt, ett av dem är att jag har ett val, jag kan välja, och jag får stå för de konsekvenser som det valet fört med sig. Jag tycker väldigt mycket om det här, att jag kommit på det inom mig själv, jag har givetvis hört många andra säga detta, men det resonerade inte för ens jag insåg att jag har valt att göra så här – då kan jag inte klaga och bete mig som ett offer, utan snarare inse att det är konsekvensen av valet och ta ansvar för det – oavsett.
Vet att jag blir lite stretig i den här upptäckten i mellan åt, vill inte riktigt se mitt egna ansvar, det känns obehagligt att behöva ta hand om konsekvenserna och är skrämmande att välja annorlunda.
Jag misstänker att jag köper saker för att jag desperat försöker hitta min identitet, men någonstans inom mig vet jag att de inte kommer att visa den för mig, identiteten är en resa inom mig, inte utom mig. Den finns där, den har alltid funnits där, men som alla andra osäkra människor /tonåringar, tror jag inte att den identiteten är bra nog, vill vara som alla andra.
Det som fyller mitt hjärta med sorg är att när jag tittar tillbaka på kort av mig som tonåring ser jag inget fel med mig, jag tycker till och med att jag är söt, vacker. Men i den stunden kortet är taget vet jag att jag inte tyckte jag hade ett värde, jag var och är värdelös.
1984 när min lilla syster Jenny dog – dog även jag, tiden därefter var lös, inget höll mig fast, ingen höll mig fast eller höll mig ansvarig. Jag var fri fast fången, längtande, sökande, vilsen. Janne Sorvari var min fasta punkt, ingen annan fanns där. Tror att jag fortfarande söker efter den personen som begär att jag skall ta ansvar för mig själv, mina val och de konsekvenserna de medför. Jag vill ha stöd, guidning utan ledning och trygghet.
Det är försent, den enda personen som kan uppfostra mig i dag är jag själv, jag måste vara min förälder, jag måste se till att jag tar hand om mig och mitt liv på ett ansvarsfullt sätt. Den ekonomiska situationen som jag satt mig själv i gör det mycket svårt och utmanande, men inte omöjligt att komma igen. Mina val kräver att jag tar ansvar för de konsekvenser som medföljer – så är det och det är allvarligt.
Mina val har gjort mig överviktig
Mina val har satt mig i stor stor skuld på flera 100.000, för min skuld skulle jag kunna köpa två nya BMW
Mina val har gjort min mage sur
Mina val har skapat en orolig och självkritisk individ
Men vila val har även fått mig till Australien, Universitetsutbildning, lägenhet i Sandarna och två underbara kattjejer. Så även i all kaos har jag lyckas med fantastiska saker.
Jag är skrämd för livet som ansvarig vuxen, barnet inom mig kommer aldrig att försvinna, tack och lov, men jag ser mer, jag förstår annat och jag vill mer. Fast jag är rädd.
Vet att jag blir lite stretig i den här upptäckten i mellan åt, vill inte riktigt se mitt egna ansvar, det känns obehagligt att behöva ta hand om konsekvenserna och är skrämmande att välja annorlunda.
Jag misstänker att jag köper saker för att jag desperat försöker hitta min identitet, men någonstans inom mig vet jag att de inte kommer att visa den för mig, identiteten är en resa inom mig, inte utom mig. Den finns där, den har alltid funnits där, men som alla andra osäkra människor /tonåringar, tror jag inte att den identiteten är bra nog, vill vara som alla andra.
Det som fyller mitt hjärta med sorg är att när jag tittar tillbaka på kort av mig som tonåring ser jag inget fel med mig, jag tycker till och med att jag är söt, vacker. Men i den stunden kortet är taget vet jag att jag inte tyckte jag hade ett värde, jag var och är värdelös.
1984 när min lilla syster Jenny dog – dog även jag, tiden därefter var lös, inget höll mig fast, ingen höll mig fast eller höll mig ansvarig. Jag var fri fast fången, längtande, sökande, vilsen. Janne Sorvari var min fasta punkt, ingen annan fanns där. Tror att jag fortfarande söker efter den personen som begär att jag skall ta ansvar för mig själv, mina val och de konsekvenserna de medför. Jag vill ha stöd, guidning utan ledning och trygghet.
Det är försent, den enda personen som kan uppfostra mig i dag är jag själv, jag måste vara min förälder, jag måste se till att jag tar hand om mig och mitt liv på ett ansvarsfullt sätt. Den ekonomiska situationen som jag satt mig själv i gör det mycket svårt och utmanande, men inte omöjligt att komma igen. Mina val kräver att jag tar ansvar för de konsekvenser som medföljer – så är det och det är allvarligt.
Mina val har gjort mig överviktig
Mina val har satt mig i stor stor skuld på flera 100.000, för min skuld skulle jag kunna köpa två nya BMW
Mina val har gjort min mage sur
Mina val har skapat en orolig och självkritisk individ
Men vila val har även fått mig till Australien, Universitetsutbildning, lägenhet i Sandarna och två underbara kattjejer. Så även i all kaos har jag lyckas med fantastiska saker.
Jag är skrämd för livet som ansvarig vuxen, barnet inom mig kommer aldrig att försvinna, tack och lov, men jag ser mer, jag förstår annat och jag vill mer. Fast jag är rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar