”I despaired, I cried, but hope kept me alive”
Jag hittade även denna mening på en av bänkarna I en av de hundratals föreläsningssalar på mitt Universitet. Jag tycker den meningen är underbart vacker, den innehåller livet. En gång hade jag magi inom mig, jag trodde på saker och ting, jag litade på livet, jag litade på ”ödet” på att det som är menat sker. Jag insåg givetvis att det också handlar om min egna insatts i livet, man får väldigt lite om man inte gör en motprestation vad den än må vara.
I Australien fann jag mig själv, i Australien var jag mig själv, i Australien slappnade jag av, och även när stormen kom – var jag inte ensam, jag hade någon där som tog min hand och satt med mig tills stormen bedarrat. Allt var inte paradis i Australien, jag upprepade allt jag brukar ta för mig, men på något sätt klarade jag mig bättre, konsekvenserna var andra och kostnaden för dyr.
”Om jag måste tillbaka till Sverige dör jag” sa jag, vet att jag berättat det tidigare – och jag har verkligen jobbat på det, varit ganska framgångsrik, nu väljer jag annorlunda och måste städa upp i min oreda – och som med alla baksmällor är denna inge rolig och det gör ont. Nu vill jag annorlunda, riktigt vad vet jag inte, jag vet bara bitvis, jag vet bara små saker – och det räcker för nu. Jag orkar inte ta itu med mer och det behöver jag inte heller.
När jag stod och gjorde ren min spis ikväll slog det mig hur mycket jag tycker om den spisen, hur mycket mitt hem betyder för mig, allt i den, till och med örngotten är valda av mig av en speciell orsak. Som de äldre örngotten jag köpte på Tradera för 60 kr, som de 70 –tals mönstrade jag vann på aktion, när jag satte på dem på kuddarna log jag med hela kroppen, det var underbart att krypa till sängs och jag var så nöjd – somna jag bättre? Jag vet inte, men jag sov genom hela natten!
Jag är vilse, men jag börjar känna något inom mig, riktigt vad det är det vet jag inte, men jag är nyfiken, jag undrar och försöker lyssna inåt. Lyssna på mig själv och lita på vad jag kommer fram till är något jag skall göra mer, öva på i alla fall. Veta att oavsett är jag min bästa vän i alla fall.
Jag fann mig själv och min själ i Australien och det landet kommer alltid att vara mitt själsliga hem, men nu är jag här och bör göra vad jag kan av situationen tycker jag, jag kan prova och se i alla fall – det skadar inte.
Jag lever på hoppet och har alltid gjort, utan hoppet skulle det kännas ja…hopplöst eller hur!
Jag hittade även denna mening på en av bänkarna I en av de hundratals föreläsningssalar på mitt Universitet. Jag tycker den meningen är underbart vacker, den innehåller livet. En gång hade jag magi inom mig, jag trodde på saker och ting, jag litade på livet, jag litade på ”ödet” på att det som är menat sker. Jag insåg givetvis att det också handlar om min egna insatts i livet, man får väldigt lite om man inte gör en motprestation vad den än må vara.
I Australien fann jag mig själv, i Australien var jag mig själv, i Australien slappnade jag av, och även när stormen kom – var jag inte ensam, jag hade någon där som tog min hand och satt med mig tills stormen bedarrat. Allt var inte paradis i Australien, jag upprepade allt jag brukar ta för mig, men på något sätt klarade jag mig bättre, konsekvenserna var andra och kostnaden för dyr.
”Om jag måste tillbaka till Sverige dör jag” sa jag, vet att jag berättat det tidigare – och jag har verkligen jobbat på det, varit ganska framgångsrik, nu väljer jag annorlunda och måste städa upp i min oreda – och som med alla baksmällor är denna inge rolig och det gör ont. Nu vill jag annorlunda, riktigt vad vet jag inte, jag vet bara bitvis, jag vet bara små saker – och det räcker för nu. Jag orkar inte ta itu med mer och det behöver jag inte heller.
När jag stod och gjorde ren min spis ikväll slog det mig hur mycket jag tycker om den spisen, hur mycket mitt hem betyder för mig, allt i den, till och med örngotten är valda av mig av en speciell orsak. Som de äldre örngotten jag köpte på Tradera för 60 kr, som de 70 –tals mönstrade jag vann på aktion, när jag satte på dem på kuddarna log jag med hela kroppen, det var underbart att krypa till sängs och jag var så nöjd – somna jag bättre? Jag vet inte, men jag sov genom hela natten!
Jag är vilse, men jag börjar känna något inom mig, riktigt vad det är det vet jag inte, men jag är nyfiken, jag undrar och försöker lyssna inåt. Lyssna på mig själv och lita på vad jag kommer fram till är något jag skall göra mer, öva på i alla fall. Veta att oavsett är jag min bästa vän i alla fall.
Jag fann mig själv och min själ i Australien och det landet kommer alltid att vara mitt själsliga hem, men nu är jag här och bör göra vad jag kan av situationen tycker jag, jag kan prova och se i alla fall – det skadar inte.
Jag lever på hoppet och har alltid gjort, utan hoppet skulle det kännas ja…hopplöst eller hur!
Fotot är från i sommras då jag fick följa med ut på min första segel tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar