Jag tycker om onsdagar, det är en mjuk dag, som ett vitt luftigt moln där jag kan sjunka ner och känna mig lugn och trygg. Onsdag är en rund dag, inte bara för att dagen börjar med ett o, utan för att det bara blivit så, veckans mitt dag, dagen som ger oss hopp om helg, två dagar kvar till fredag.
Tycker om onsdagar också av den enkla anledningen att det är ”Grey’s Anatomy” på kanal 5, då kan jag förlora mig i en underbart komplicerad fiktiv värld för en tid, där är det alltid något drama på gång, när jag tror att allt håller på att falla på plats tar historien en oväntad vändning – härligt!
Hemma hos mig råder materiellt kaos men själslig ro, oron är som en fjäril som fladdrar runt mig, den lämnar mig inte men jag ser den för vad den är, det är när jag är utanför hemmet som svårigheterna uppstår. Hemma hos mig är jag säker, i mitt andrum, utanför hemmet krävs full koncentration.
Men jag börjar se en förändring, jag börjar bli bättre på att klara av livet, jag deltar inte lika aktivt som jag önskar, men det går att rätt håll och det ger mig glädje, jag ser en möjlighet i det omöjliga.
Livet det går upp och ner, just nu är det mer upp och det är skönt, jag har fått hjälp mot mensvärken och det är en enorm lättnad, jag har börjat tackla mina ”problem” och själdestruktiva handlingar, trött på att sopa rent efter mig själv, så det krävs att jag verkligen arbetar med att förenkla mitt liv. Det tar tid, mod och envishet, det tar kärlek, övertygelse och självkännedom – hur jag fungerar.
Det är intressant att liva i nuet, leva i att lära känna hur jag fungerar och varför jag reagerar som jag gör, reagerar på ord, ljud, händelser runt mig, röster och lukter, det kan föra mig till en annan tid, ett annat ställe, till minnen som kan vara positiva men oftast är negativa. Men jag ser det som den fortsatta resan jag är på, jag färdas längs min karta – fast stigen utvecklas framför mig, skyltarna sätts i efter jag passerat, men de finns där om jag skulle tappa min plats, gå vilse ett tag – det finns där som en trygghet att även om jag faller ur, är resan tillbaka enklare för det finns färdiga stigar och vägskyltar att följa, från min tidigare färd.
Onsdagar, de är sköna runda dagar, goda dagar, i alla fall när jag befinner mig här uppe, jag passar på att njuta av ljuset och solen, jag tar det stund för stund – det är allt jag kan göra.
Tycker om onsdagar också av den enkla anledningen att det är ”Grey’s Anatomy” på kanal 5, då kan jag förlora mig i en underbart komplicerad fiktiv värld för en tid, där är det alltid något drama på gång, när jag tror att allt håller på att falla på plats tar historien en oväntad vändning – härligt!
Hemma hos mig råder materiellt kaos men själslig ro, oron är som en fjäril som fladdrar runt mig, den lämnar mig inte men jag ser den för vad den är, det är när jag är utanför hemmet som svårigheterna uppstår. Hemma hos mig är jag säker, i mitt andrum, utanför hemmet krävs full koncentration.
Men jag börjar se en förändring, jag börjar bli bättre på att klara av livet, jag deltar inte lika aktivt som jag önskar, men det går att rätt håll och det ger mig glädje, jag ser en möjlighet i det omöjliga.
Livet det går upp och ner, just nu är det mer upp och det är skönt, jag har fått hjälp mot mensvärken och det är en enorm lättnad, jag har börjat tackla mina ”problem” och själdestruktiva handlingar, trött på att sopa rent efter mig själv, så det krävs att jag verkligen arbetar med att förenkla mitt liv. Det tar tid, mod och envishet, det tar kärlek, övertygelse och självkännedom – hur jag fungerar.
Det är intressant att liva i nuet, leva i att lära känna hur jag fungerar och varför jag reagerar som jag gör, reagerar på ord, ljud, händelser runt mig, röster och lukter, det kan föra mig till en annan tid, ett annat ställe, till minnen som kan vara positiva men oftast är negativa. Men jag ser det som den fortsatta resan jag är på, jag färdas längs min karta – fast stigen utvecklas framför mig, skyltarna sätts i efter jag passerat, men de finns där om jag skulle tappa min plats, gå vilse ett tag – det finns där som en trygghet att även om jag faller ur, är resan tillbaka enklare för det finns färdiga stigar och vägskyltar att följa, från min tidigare färd.
Onsdagar, de är sköna runda dagar, goda dagar, i alla fall när jag befinner mig här uppe, jag passar på att njuta av ljuset och solen, jag tar det stund för stund – det är allt jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar