Jag var på dåligt humör i morse utan att jag visste det, helt plötsligt var humöret där, och jag blev ganska förvånad för jag visste inte att det var på dåligt humör jag var. Jag lämnade fikasoffan när de började prata om bantning - igen, jag är mycket känslig för detta samtals ämne tycker att det är ett ämne som ständigt återkommer var dag och jag mår dåligt av det. Jag mår dåligt av det för att jag får dåligt samvete för att jag inte går ner i vikt snabbare, eller alls för den delen.
Det är inte ”deras” fel, de har friheten att prata om precis vad som helst, jag har valet att lämna samtalet och det gjorde jag. Jag började ta itu med mina arbetsuppgifter, under tiden satt mitt dåliga humör på min axel och drog i mitt under hår – viket gör ont och räcker ut sin
tungan och blåser bubblor in i mitt öra. Okej, det kittlar lite och ger en underlig känsla längs ryggraden. Men en underström av ilska och dåligt humör forsar genom mina blodådror.
Då, efter ett samtal med arbetskamrat kom den lysande iden!! Jag åkte ner med alla kartonger som skall ner till källaren för återvinning – utmärkt uppdrag att ta ut sina aggressioner på, mitt dåliga humör samlade upp alla kartonger tog hissen ner med de två vagnarna och drog med alla kraft till soprummet längst in i Nordstans mage. Jag blev varm, jag svettades, men jag bet ihop, gjorde det jag skulle – tog hissen upp till kansliet igen och satte mig på mitt kontor med fönstret öppet och fläkten i gång, jag var lugnare, jag kände mig som en martyr, men martyr Marie och dåligt humör Marie gled av mig och hamnade på golvet i en grå daskig pöl.
Ibland undrar jag om ”universum” hjälper till att göra dagen lite krångligare när man är på dåligt humör?! För vid Brunnsparken, innan vi ”min” spårvagn inte fram till vår hållplats för det var trafikstockning – jag hade två val, att bli irriterad och slösa energi på det eller hoppa av lite tidigare och gå resten av biten. Jag hoppade av, lunkade till jobbet och det var inget problem och jag uppfattade ingen irritation inom mig, ingen ilska.
Nu känns det bättre, jag blir lite irriterad på vissa personer, lite avundsjuk och smått aggressiv, men jag är inte utåt agerande och tar det med ro . Ok jag känner det så, låt gå, det går över. Visst är det så att vissas små egenheter tär mer en dag än en annan, det får jag leva med, det får vi alla leva med – även när det gäller mina små egenheter.
Livet är som det är – så är det!
Det är inte ”deras” fel, de har friheten att prata om precis vad som helst, jag har valet att lämna samtalet och det gjorde jag. Jag började ta itu med mina arbetsuppgifter, under tiden satt mitt dåliga humör på min axel och drog i mitt under hår – viket gör ont och räcker ut sin
tungan och blåser bubblor in i mitt öra. Okej, det kittlar lite och ger en underlig känsla längs ryggraden. Men en underström av ilska och dåligt humör forsar genom mina blodådror.
Då, efter ett samtal med arbetskamrat kom den lysande iden!! Jag åkte ner med alla kartonger som skall ner till källaren för återvinning – utmärkt uppdrag att ta ut sina aggressioner på, mitt dåliga humör samlade upp alla kartonger tog hissen ner med de två vagnarna och drog med alla kraft till soprummet längst in i Nordstans mage. Jag blev varm, jag svettades, men jag bet ihop, gjorde det jag skulle – tog hissen upp till kansliet igen och satte mig på mitt kontor med fönstret öppet och fläkten i gång, jag var lugnare, jag kände mig som en martyr, men martyr Marie och dåligt humör Marie gled av mig och hamnade på golvet i en grå daskig pöl.
Ibland undrar jag om ”universum” hjälper till att göra dagen lite krångligare när man är på dåligt humör?! För vid Brunnsparken, innan vi ”min” spårvagn inte fram till vår hållplats för det var trafikstockning – jag hade två val, att bli irriterad och slösa energi på det eller hoppa av lite tidigare och gå resten av biten. Jag hoppade av, lunkade till jobbet och det var inget problem och jag uppfattade ingen irritation inom mig, ingen ilska.
Nu känns det bättre, jag blir lite irriterad på vissa personer, lite avundsjuk och smått aggressiv, men jag är inte utåt agerande och tar det med ro . Ok jag känner det så, låt gå, det går över. Visst är det så att vissas små egenheter tär mer en dag än en annan, det får jag leva med, det får vi alla leva med – även när det gäller mina små egenheter.
Livet är som det är – så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar