Tjänster och gentjänster

Att be om hjälp är oerhört svårt – fast jag har inte svårt ATT hjälpa andra, ibland mer än vad jag egentligen orkar. Men att be någon om hjälp, då väljer jag nästan hellre att pina mig själv – kanske för att jag inte vet vad det kostar.

Det jag menar är, om jag ber om hjälp, vad måste jag göra som motprestation? Om jag hjälpt till vid överlämningar hur många apoteksbesök kostar det?! När jag tänker på det omvänt känner jag att så länge jag går med på att hjälpa till av fri vilja är ingen motprestation nödvändig, men gäller det alla – eller är det en rest från mitt ”jag är inget värd” tänkande?!

Är inte kvar i djupa hålet längre och känner mig därför lite starkare, jag känner att jag har rättigheter, jag skrattar lite år mig själv – men det stämmer, jag har rättigheter. Sanningen är att jag inte vet vad de är för rättigheter, jag antar att det finns skyldigheter också, är inte så säker på dem heller, för de ändras kanske med vad det gäller.

Det här är en anledning till att jag har svårt att be om hjälp, denna diskussion som äger rum inom mig, tveksamheter och otydligheter – men det är nog livet. En stor del av livet handlar om osäkerheter, men ni andra tycks bättre på att dölja det, tveksamheterna och ovetande, kanske är det så att några lär sig hantera detta bättre än andra – inga konstigheter där heller, egentligen.

Under den underbara tiden jag gick på bild terapi mötte jag fyra andra individer som visste vad jag pratade om, vart jag kom ifrån, hur mina resonemang hamnat där de är. Där fick jag se att det finns andra som också är vilsna, som tappat bort sig, som försiktigt söker sig fram på det sätt vi bäst kan, efter våra egna förmåga.

Livet är fullt av osäkerheter, alla bär vi på osäkerheter, så måste det nästan vara – hur skulle det vara att vara helt säker i allt?!

Även fast jag inte vet hur mycket en tjänst är värd så kan jag inget annat än prova mig fram, jag vet själv när en tjänst är för mycket att fråga om, jag vet även att jag inte skulle be om en sådan tjänst. Jag vet även själv någonstans långt inom mig när det begärs för mycket av mig – det gäller bara att ta fram modet och säga stopp!