Ansiktet framåt

Jag har spenderat mycket av min tid åt att undvika saker, personer och situationer. Jag är till exempel väldigt dålig på konfrontationer, jag försvinner i ett metaforiskt hål i golvet. Jag blir ofta rädd och mycket illa berörd när jag hamnar i en sådan situation. Detta har också med min ovilja att sätta gränser för vad andra får utsätta mig för, eller bete sig mot mig. Samma mynt med två olika sidor.

Jag har märkt en skiftning inom mig, ett begär av att ha kontroll över mitt liv, bestämmande rätten när det gäller vad jag skall göra, jag bestämmer och har rätten att sätta upp gränser därefter. Känslan av att ha ”sålt min själ till djävulen” fungerar bara om jag låter det fungera, jag har fortfarande samma rätt att tacka nej eller ja, vad jag nu önskar. Det handlar om min uppfattning, mitt tänkande om vad som är rätt och inte rätt, jag väger allt i min lilla rättvise vågskål men jag glömmer alltid bort det självklara – att även jag har rättigheter inte bara skyldigheter!

Det känns lite bättre nu, jag känner att det är mitt liv, kanske är jag inte riktigt stadig i den vetskapen ännu, men jag har satt upp skylten som anger den rätten på min kroppsliga boning – allt för att påminna mig. Mitt liv, mina val, jag bestämmer jag är vuxen – detta slår mitt alltid med förvåning, insåg inte att jag var vuxen för ens jag satt hos terapeuten i tisdags. Kanske har jag vetat det intellektuellt, men missat det spirituellt?!

Så jag gör mitt bästa för att förenkla mitt liv, underlätta det så mycket som möjligt, så jag kan luta mig tillbaka och vila tryggare i mig själv, inte vara så upptagen av att tillfredställa alla runt mig – förutom mig själv! Jag har saker jag skäms över i mitt liv, men jag har till min förvåning upptäckt att inte ens där är jag ensam – det finns visst fler som har det så.

Sanningar är obehagliga ibland, men de kan även vara förlösande, befriande och renande. Jag börjar se lite klarare mål för mig själv, det var ett par år sedan sist, de målen handlar inte så mycket om arbetet eller med den biten, utan mer om vart jag är på väg och vad jag önskar för mig själv. Men för en gångs skull har jag inte bråttom, jag tar det som det kommer men jag tar mig fram med öppna ögon och lyssnande öron.

"Facing it, always facing it, that's the way to get through. Face it." Joseph Conrad