Såpa

Jag tittade på Linda Rosings program på kanal 5, det programmet liknade en ”Hänt Extra”, jag menar att jag aldrig skulle köpa en ”Hänt Extra” men jag tar gärna en läs stund hos tandläkaren eller frissan. Jag blev fast, jag tittade på Rosings program under reprissändningen på söndagar. Hon ville hitta en trygg, stadig parter som skulle vara i framtiden. Hon väljer en 19 åring som det – vem kunde tro det – inte håller med.

Jag skulle tycka att det kändes underligt att vara tillsammans med en man som är 3 år yngre än min dotter, det var mycket i den serien som var oväsentligheter, men det fyller en funktion, programmet kräver inget engagemang, hjärnan kan befinna sig någon annanstans. Jag fick mig många skratt, många pinsamma stunder, många ”men jag fattar ingenting” moment. Sedan läste jag på programmets hemsida, efter jag tittat om Izzy karaktären i ”Grey’s Anatomy” kommer att finnas kvar, ett citat från 19-åriga Hugo där han säger att” han är ju på väg in i ungdomen men Linda på väg ut”, ja, här blev det ett gott skratt för mig själv, jag som fyller 39 i år får väl ansöka om pension i Hugos värld.

Linda Rosing måste arbeta hårt för att marknadsföra sig själv, hon är ju sin produkt, jag erkänner, jag vet ingenting om den här världen – kändisvärlden – men jag antar att det gäller att synas på de rätta ställena.

Då känns det skönt att vara lilla ångestfyllda jag, ingen som bryr sig, ingen som noterar, givetvis vill jag gärna räknas, men det handlar mer om mig själv och det värdet jag fäster vid mig själv. Om jag lämnar mitt liv och mitt livs värde i andras händer kommer det aldrig att kännas rätt – det måste jag inse.

I tonåren hade jag mina idoler, men i dag har jag mer människor som jag beundrar för deras mod, styrka och egenhet. Att vara äkta och genuin – det kanske är samma sak?! Det är imponerande för mig, integritet är också en kvalitet som jag beundrar och strävar efter.

”Kändisar – lätt kändisar” som är med i såpor etc. är inget som jag beundrar, de har inte presterat något, kanske med undantag de som medverkar i ”Robinson” som får ha det lite obekvämt och slitet. Men annars?!

Jag saknar de gedigna, genuina Allan Edwall, Ernst Hugo Järegård, Lennart Hyland, Tage Danielsson, Monica Zetterlund, och många fler som jag växte upp med, ”Frippes skafferi” Martin Ljung. Men det är klart, människor dör, världen går vidare och de som är tonåringar idag ser säkerligen saken annorlunda. Var tid har de sina, Anna Lisa Eriksson, Sickan Andersson, pilsner filmerna ja, mycket bra finns det.

Själv har jag en dag i ångest, men jag är visst inte ensam, min arbetskamrat har också ångest och så även hennes väninna – kanske något i vattnet!

Men det går över – det vet jag!