I dag har jag njutit av min söndag till fullo, min mage är arg på mig – med all rätt eftersom jag tagit två treo fast jag inte behövde det, min mage har visat sitt missnöje på det mest påfallande och påfrestande sätt för mig. Varför upprepar jag en trygghets teknik som har sådana negativa kroppsliga konsekvenser för mig?! Men om något har jag bevisat att jag inte är den mest logiska personen som finns.
Jag har spendera söndagen utan att tänka på speciellt mycket – det har varit underbart, min hjärna har inte snurrat runt med samma ämne om och om igen, den har varit relativt tom, och det är inte för ens just nu som jag inser det. Det jag önskar för mig själv är inte att bli helt tom i bollen, utan mer att ältandet slutade, det är vad som håller mig vaken, det och de osagda konversationerna jag INTE kommer att ha med människor i min omgivning. Varför spenderar jag så mycket av min energi på sådan som jag inte kan lösa eller på problematik som inte är min egen?
Det är verkligen en del av mysteriet som är Marie Katie Gerahty, jag känner mig glad över vad jag förmådde göra förra veckan, glad för att jag trotts pressen fann ett lugn inom mig och en trygghet i min person som jag inte visste fanns där, i alla fall inte i offentliga sammanhang. Efter jag vittnat för min väninna så sa advokaten hennes att jag gjorde det klassiska som många vittnen gör, som vi pratat om innan vi gick in till förhandlingen, genom att inte upprepa vad jag tidigare sagt, hon sa att jag inte sagt ”de svarta ögonen …etc”. Just när hon sa det sa jag ”hoppsan gjorde jag inte” men när jag sedan tänkte på det så slog det mig att jag ALDRIG uttryckt mig så, det är andras ord inte mina.
Mina ord var spänd ”så spänd att jag får migrän bara jag tittar på honom och stissig” men aldrig några kommentarer om hans ögon, jag har aldrig sagt så om någons ögon, ja förutom hon i Star Trek, ”the Borg Queen” men det var för att hon hade svarta ögon och var elak. Ville skriva ett mail till henne på en gång bara för att understryka att jag inte gjort något ”fel”, inte för att hon uttryckte det så, fast jag uppfattade det så. Men jag kom snabbt på att huvudsaken är att jag vet att jag var sanningsenlig och sann till mina egen erfarenheter och fri från andras påverkan – och det är jag mäkta imponerad av.
Nu ligger en ny fem dagars vecka fram för mig, och jag har mina utmaningar, men jag fokuserar på att inte vara för hår mot mig själv eller helt döma ut mig och jag gör något jag anser ”fel” för egentligen finns det inte några fel, mer missar som jag lär mig annorlunda av.
Jag hoppas att det går relativt lätt för mig att somna i kväll, jag hoppas att jag kan vara smart nog att hålla mig från treo under morgon dagen och att min mage får en chans at komma tillbaka.
I dag har det varit tyst inom mig, i dag har det varit stillsamt och ganska härligt faktiskt, tagit dagen som den kom och inget gick sönder, inga katastrofer inträffade allt gick sin gilla lunk till denna timme, och nu är det dags för natten och sömnen.
Inte illa!
Jag har spendera söndagen utan att tänka på speciellt mycket – det har varit underbart, min hjärna har inte snurrat runt med samma ämne om och om igen, den har varit relativt tom, och det är inte för ens just nu som jag inser det. Det jag önskar för mig själv är inte att bli helt tom i bollen, utan mer att ältandet slutade, det är vad som håller mig vaken, det och de osagda konversationerna jag INTE kommer att ha med människor i min omgivning. Varför spenderar jag så mycket av min energi på sådan som jag inte kan lösa eller på problematik som inte är min egen?
Det är verkligen en del av mysteriet som är Marie Katie Gerahty, jag känner mig glad över vad jag förmådde göra förra veckan, glad för att jag trotts pressen fann ett lugn inom mig och en trygghet i min person som jag inte visste fanns där, i alla fall inte i offentliga sammanhang. Efter jag vittnat för min väninna så sa advokaten hennes att jag gjorde det klassiska som många vittnen gör, som vi pratat om innan vi gick in till förhandlingen, genom att inte upprepa vad jag tidigare sagt, hon sa att jag inte sagt ”de svarta ögonen …etc”. Just när hon sa det sa jag ”hoppsan gjorde jag inte” men när jag sedan tänkte på det så slog det mig att jag ALDRIG uttryckt mig så, det är andras ord inte mina.
Mina ord var spänd ”så spänd att jag får migrän bara jag tittar på honom och stissig” men aldrig några kommentarer om hans ögon, jag har aldrig sagt så om någons ögon, ja förutom hon i Star Trek, ”the Borg Queen” men det var för att hon hade svarta ögon och var elak. Ville skriva ett mail till henne på en gång bara för att understryka att jag inte gjort något ”fel”, inte för att hon uttryckte det så, fast jag uppfattade det så. Men jag kom snabbt på att huvudsaken är att jag vet att jag var sanningsenlig och sann till mina egen erfarenheter och fri från andras påverkan – och det är jag mäkta imponerad av.
Nu ligger en ny fem dagars vecka fram för mig, och jag har mina utmaningar, men jag fokuserar på att inte vara för hår mot mig själv eller helt döma ut mig och jag gör något jag anser ”fel” för egentligen finns det inte några fel, mer missar som jag lär mig annorlunda av.
Jag hoppas att det går relativt lätt för mig att somna i kväll, jag hoppas att jag kan vara smart nog att hålla mig från treo under morgon dagen och att min mage får en chans at komma tillbaka.
I dag har det varit tyst inom mig, i dag har det varit stillsamt och ganska härligt faktiskt, tagit dagen som den kom och inget gick sönder, inga katastrofer inträffade allt gick sin gilla lunk till denna timme, och nu är det dags för natten och sömnen.
Inte illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar