söndag 12 april 2009

Nattsudd

Marie 106 kg - ner var det inte upp!
Det var länge sedan jag var uppe så här sent, klart jag har legat i sängen och vridit och vänt mig vid denna tiden många gånger, men inte aktivt suttit uppe och filosoferat. Men jag tänkte att jag kan lika gärna vara uppe som att ligga och sno lakanen runt mig.

Tog spårvagnen ner och hämtade mina mediciner i förmiddags, jag hade tur, efter jag lämnat in mina recept kom det massor av människor som också skulle hämta ut mediciner – jag hade då turen att vara först i kön – det var underbart. Jag tycks alltid pricka in det så att mina mediciner tar slut på lördagar eller söndagar, det betyder att jag ofta blir utan en dag eller ibland två, men i dag blev det bara ett par timmar, eftersom jag var duktig och tog mig till apoteket.

Jag gick en bit hem, det var så skönt ute och jag njöt fullt ut av att veta att detta är MITT HEMOMRÅDE jag hör hemma här, fåglarna kvittra, det var människor ute som joggade, satt och tog en kaffe på Kafé Marmelad – som har solen på förmiddagen, på eftermiddagen vandrar den över till Kafé Kardemumma som ligger mitt i mot. Fönster var öppna, barn lekte, det påtades i jorden och borstades på gator. Det var underbart.

Mina katt tjejer har fått vara ute på balkongen, Azalea den så kallade Kamakazie katten har hoppat och försökt allt hon kan att komma åt gallret som fungerar som ett tak – men jag har suttit och hållit koll på läget, den lilla Azalea lite sjövild – Den Vilda Kattungen – men det går an eftersom hon är så söt.

Jag har mått bra idag, ett ögonblick inträffade då jag fick den där – oh vad skönt det är – känslan, då allt är som det skall. Jag tittade mig runt i mitt hem och tänkte att ”här trivs jag” jag insåg att jag kan måla om min byrå utan att fråga om lov – för det bestämmer jag, jag kan sortera och ändra om eftersom jag bor här. Det var underligt och underbart.

Har också landat i hur jag skall förhålla mig när jag skall vittna, jag släppte taget om oron och svaret liksom seglade tillbaka och la sig till ro inne i hjärtats vik. Jag skall till min terapeut på förmiddagen och det känns tryggt tycker jag. För mig är det inget världs problem, jag vet hur jag förhåller mig och tycker och tänker om det hela.

Det jag kom fram till när jag släppte taget var helt enkelt att mitt fokus skall ligga på mig och mitt välmående, jag skall se till att jag har de bästa förutsättningarna att klara vardagen, att jag fokuserar på saker som får mig att må bra och som bidrar till det. Det är inga stora saker som krävs för att göra mig glad – en sak som gjorde mig mycket glad var när jag i onsdags fixad frankeringsmaskinen när en annan kollega var på stress bristningsgränsen, lyckades jag hålla mig mycket lugn och löste problemet. Jag blev så glad över min personliga framgång – i att klara mig ifrån att köra i gång på min kollegas stress, jag var lugn – Marie – super bra jobbat!!!!!

När jag var yngre brukade jag sitta uppe sent på kvällarna, under helgen, jag skrev i min dagbok och lyssnade även på ”Eldorado”, älskade det radio programmet, han spelade musik som jag gillade och hans röst var så behaglig och trygg att lyssna på. Ja, det var länge sedan jag satt uppe så här sent, klockan är kvart över midnatt – men nu skall jag gå och lägga mig.

Tack Gud, Buddah, Allah för idag!






Inga kommentarer: