Det är något magiskt med skymning, jag tycker om att sitta och titta ut genom fönstret när dag möter natt, jag ser lampor tändas i husen på backen och hos mina grannar, väglamporna skall snart komma till liv, men just nu är det släckt, jag kan fortfarande finna spår av dagen.
Tystnaden bryts av förbi passerande bilar och spårvagnar, men det är längre mellan ljuden, mer tystnad än trafik. Ibland när en tung transport passerar utanför känner jag vibrationen, hör den tydligt genom vibrationerna som går genom min ljuslykta gjort i aluminium och glas, jag tycker det är charmigt. Trafiken stör mig inte, enda undantaget är när motorcykel klubben i Kungsten har sitt första möte med åktur på våren, då kan över 100 motorcyklar passera i en klump som känn oändlig, det ljudet tränger in i märgen och håller på inpå kvällen, efter en sådan dag är jag ganska skör.
I måndags kväll fann jag mig framför TV:n och tittade på ”miraklet på Hudson” jag älskar flygplan passionerat och beundrar piloter, jag vet att tekniken är sådan i dag att planen nästan eller helt flyger sig själva, men jag personligen tar styrka från att jag vet att två tränade piloter finns i förarsättet.
Piloterna i detta fall är otroliga, vilken styrka, under programmet började jag fundera på om jag skulle klarat mig, alla överlevde den flyolyckan, men skulle jag ha gjort det, min vikt skulle vara till last, skulle jag orkar göra det som krävts för överlevnad? Jag skulle inte klara att springa från en förföljare heller, jag skulle inte orka springa speciellt långt.
Detta ledde till att jag blev väldigt besviken på mig själv och hur jag ser ut idag, vad jag gjort med min kropp. Jag vill ge min kropp den bästa förutsättningen att överleva, leva friskt.
Jag vill bättre för mig själv, men jag har så lätt att ramla tillbaka till mina dåliga vanor – men jag skall bli vaksam, ge mig en chans att må bra, det själsliga arbetet är påbörjat, nu kanske jag kan hjälpa min kropp!
Nu har lamporna tänts och kvällen anlänt, snart är det dags att lägga sig, det är kvälls lugnt.
Tystnaden bryts av förbi passerande bilar och spårvagnar, men det är längre mellan ljuden, mer tystnad än trafik. Ibland när en tung transport passerar utanför känner jag vibrationen, hör den tydligt genom vibrationerna som går genom min ljuslykta gjort i aluminium och glas, jag tycker det är charmigt. Trafiken stör mig inte, enda undantaget är när motorcykel klubben i Kungsten har sitt första möte med åktur på våren, då kan över 100 motorcyklar passera i en klump som känn oändlig, det ljudet tränger in i märgen och håller på inpå kvällen, efter en sådan dag är jag ganska skör.
I måndags kväll fann jag mig framför TV:n och tittade på ”miraklet på Hudson” jag älskar flygplan passionerat och beundrar piloter, jag vet att tekniken är sådan i dag att planen nästan eller helt flyger sig själva, men jag personligen tar styrka från att jag vet att två tränade piloter finns i förarsättet.
Piloterna i detta fall är otroliga, vilken styrka, under programmet började jag fundera på om jag skulle klarat mig, alla överlevde den flyolyckan, men skulle jag ha gjort det, min vikt skulle vara till last, skulle jag orkar göra det som krävts för överlevnad? Jag skulle inte klara att springa från en förföljare heller, jag skulle inte orka springa speciellt långt.
Detta ledde till att jag blev väldigt besviken på mig själv och hur jag ser ut idag, vad jag gjort med min kropp. Jag vill ge min kropp den bästa förutsättningen att överleva, leva friskt.
Jag vill bättre för mig själv, men jag har så lätt att ramla tillbaka till mina dåliga vanor – men jag skall bli vaksam, ge mig en chans att må bra, det själsliga arbetet är påbörjat, nu kanske jag kan hjälpa min kropp!
Nu har lamporna tänts och kvällen anlänt, snart är det dags att lägga sig, det är kvälls lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar