Möten med nya människor är spännande, det kan ta lite tid innan samtalet kommer i gång, men det gör inget, det tycker inte jag i alla fall. Jag tjuvlyssnade på samtalet kunden mitt i mot mig hade med den killen som tatuerade henne, samtalet gick som en ljudvåg fram de talade om Barcelona, Gaudi, parker och mosaik, arkitektur, synth musik, 80-tals pop, mat, choklad, barn, vänner, formgivning. Jag och han som tatuerade mig var tysta, det var skönt för mig att meditera mig bort, jag kunde ha somnat.
Lite senare började vi prata om hantverk, smeder, guldsmeder, kirurger, lackare, hur underbart att det finns individer som för denna tradition vidare. Tatuering är en konstform, ett hantverk och något som jag kommer att bära för resten av livet, ett levande kostverk. Tjejen mitt i mot, hon tatuerade ett vackert motiv längs hela armen, lotus blommor, körsbärs blommor, skuggade partier – så vackert, hon är vacker.
Jag var nästan i koma när jag gick där ifrån, väldigt trött, men jag skulle till jobbet det hade jag bestämt mig för, det var viktigt för mig att hålla det jag lovat – och det gjorde jag – bra jobbat!
Det är så underligt, känslan jag får när jag gör det jag lovar, när jag gör det jag satt framför mig, jag känner mig stolt, jag känner mig duktig och som en av de normala människorna som finns runt omkring mig. Det är en härlig känsla, en känsla som jag tycker om.
I dag befinner jag mig i en lunkande tillvaro, jag är trött, väldigt trött så i kväll kommer jag inte att ta några droppar för att hjälpa mig att somna. Jag kände när jag satt där i stolen att jag inte vill gå igenom livets dagar som en zombie, jag måste hitta ett sätt att få en lugn baslinje i vardagen, en rutin skall instiftas, följas och hållas.
Det kommer att kräva kraft och inre styrka – har jag det?
Ända sättet att få reda på det är att prova mig fram, dag för dag, stund för stund och ögonblick till ögonblick, ingen brådska det får ta den tid som det kommer att ta – denna gång behöver inte allt hända på en gång, denna gång får det ta sin tid, den tid det tar för att bli jag!
Min tatuering blev väldigt vacker, jag tar kort på den när den har läkt, den är underbar, livsbejakande och sprudlande.
Lite senare började vi prata om hantverk, smeder, guldsmeder, kirurger, lackare, hur underbart att det finns individer som för denna tradition vidare. Tatuering är en konstform, ett hantverk och något som jag kommer att bära för resten av livet, ett levande kostverk. Tjejen mitt i mot, hon tatuerade ett vackert motiv längs hela armen, lotus blommor, körsbärs blommor, skuggade partier – så vackert, hon är vacker.
Jag var nästan i koma när jag gick där ifrån, väldigt trött, men jag skulle till jobbet det hade jag bestämt mig för, det var viktigt för mig att hålla det jag lovat – och det gjorde jag – bra jobbat!
Det är så underligt, känslan jag får när jag gör det jag lovar, när jag gör det jag satt framför mig, jag känner mig stolt, jag känner mig duktig och som en av de normala människorna som finns runt omkring mig. Det är en härlig känsla, en känsla som jag tycker om.
I dag befinner jag mig i en lunkande tillvaro, jag är trött, väldigt trött så i kväll kommer jag inte att ta några droppar för att hjälpa mig att somna. Jag kände när jag satt där i stolen att jag inte vill gå igenom livets dagar som en zombie, jag måste hitta ett sätt att få en lugn baslinje i vardagen, en rutin skall instiftas, följas och hållas.
Det kommer att kräva kraft och inre styrka – har jag det?
Ända sättet att få reda på det är att prova mig fram, dag för dag, stund för stund och ögonblick till ögonblick, ingen brådska det får ta den tid som det kommer att ta – denna gång behöver inte allt hända på en gång, denna gång får det ta sin tid, den tid det tar för att bli jag!
Min tatuering blev väldigt vacker, jag tar kort på den när den har läkt, den är underbar, livsbejakande och sprudlande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar