Mitt mål har varit att ibland uppnå en tom hjärna, en hjärna utan tankar som inte snurrar och spinner ur kontroll, att bara vara i stunden, utan att ha upprepande konversationer som jag aldrig kommer att ha i verkligheten, så nyttan är ingen. Det är ofta dessa tankar som får mig att vara uppe hela nätter och som sätter igång en oro som jag inte kan reda ut eftersom den inte har någon grund.
Ångest är för mig just det – samtal som aldrig kommer att ske, tankar som inte har någon grund i verkligheten och lägen som jag inte vet om jag kommer att hamna i. Det stressar mig, det oroar mig, det kan driva mig till vansinne. Jag vet inte hur jag skall stoppa det när det väl sätter i gång, ofta vet jag inte att jag är i det förns jag hamnat i orkanens mitt.
Det var ett tag sedan nu, med ett tag menar jag några veckor, och i dag insåg jag att jag hamnat där igen, då hjärnan är tyst, ingen oro, utan en vila i de beslut som jag fattat för dagen, ett lugn. Jag har hamnat där ett par gånger nu, men jag vet inte HUR jag gör, utan det bara infinner sig där.
Men kanske är det så att det är meningen, att inte veta hur, utan mer en fråga att ta hand om känslan när den kommer, det gjorde jag i dag, underbart.
Känslan kan inte bestå, så är det nog, men för mig handlar det om att klara vardagen så bra som möjligt, att ta problematiken när den kommer inte oroa mig för det innan, jag vet inte om det verkligen kommer att ske, varför skall jag då bära runt den oron? Men det är en utmaning för mig, en svår sak att släppa eftersom det varit en naturlig del av mig så länge.
Men jag arbetar på att ta det som det kommer och njuta av lugnet när de kommer. Under medarbetarsamtalet sades saker som jag blev irriterad över, men jag insåg att det är min chefs uppfattning av mig – inte hur jag är. Jag vet att jag har gjort framsteg, jag vet att jag hanterar saker som sker på min arbetsplats (socialt) mycket bättre. Jag bär inte saker med mig utan jag kan sortera vad som sagts och veta att allt andra säger inte är sanning – utan hur de upplever saker.
Jag har ett val, jag kan välja vilken väg jag önskar ta, jag är starkare i min tro om vart jag önskar ta vägen, det underlättar min vandring längst stigen – detta är ett stort framsteg för mig!
Underbar dag!
Ångest är för mig just det – samtal som aldrig kommer att ske, tankar som inte har någon grund i verkligheten och lägen som jag inte vet om jag kommer att hamna i. Det stressar mig, det oroar mig, det kan driva mig till vansinne. Jag vet inte hur jag skall stoppa det när det väl sätter i gång, ofta vet jag inte att jag är i det förns jag hamnat i orkanens mitt.
Det var ett tag sedan nu, med ett tag menar jag några veckor, och i dag insåg jag att jag hamnat där igen, då hjärnan är tyst, ingen oro, utan en vila i de beslut som jag fattat för dagen, ett lugn. Jag har hamnat där ett par gånger nu, men jag vet inte HUR jag gör, utan det bara infinner sig där.
Men kanske är det så att det är meningen, att inte veta hur, utan mer en fråga att ta hand om känslan när den kommer, det gjorde jag i dag, underbart.
Känslan kan inte bestå, så är det nog, men för mig handlar det om att klara vardagen så bra som möjligt, att ta problematiken när den kommer inte oroa mig för det innan, jag vet inte om det verkligen kommer att ske, varför skall jag då bära runt den oron? Men det är en utmaning för mig, en svår sak att släppa eftersom det varit en naturlig del av mig så länge.
Men jag arbetar på att ta det som det kommer och njuta av lugnet när de kommer. Under medarbetarsamtalet sades saker som jag blev irriterad över, men jag insåg att det är min chefs uppfattning av mig – inte hur jag är. Jag vet att jag har gjort framsteg, jag vet att jag hanterar saker som sker på min arbetsplats (socialt) mycket bättre. Jag bär inte saker med mig utan jag kan sortera vad som sagts och veta att allt andra säger inte är sanning – utan hur de upplever saker.
Jag har ett val, jag kan välja vilken väg jag önskar ta, jag är starkare i min tro om vart jag önskar ta vägen, det underlättar min vandring längst stigen – detta är ett stort framsteg för mig!
Underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar