Gränser

Det som jag kommit fram till de senaste dagarna är att oavsett vad jag än gjorde, så länge jag gjorde det från utgångsläget att passa andra, kommer det att bli fel. Det har varit som att balansera på en lina och jag har gjort det i så många år att mina tår är ständigt böjda och krampar.

Tror jag skall prova att leva så det passar mig, utgå från hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill göra, vad jag vill ställa upp på, vad jag inte ställer upp på och vad jag inte accepterar från andra. Det är nog ett bättre levnadssätt, för jag kan aldrig passa andra, det är en omöjlig uppgift, en uppgift som gjort mig mycket olycklig.

I dag blev jag arg, någon gick över den accepterade ”gränsen” som jag inte visste att jag hade, det förvånade mig att jag reagerade så starkt, att jag kände att jag hade rätten att bli arg. Jag har passat mig för att göra, säga och bete mig på det sätt som inte är accepterat, men jag har aldrig satt min egen gräns – så min starka reaktion gjorde mig glad i min arghet.

Livet är verkligen ett lärande, var dag, var reaktion och känsla, det är bra att jag vet att jag inte vet, att jag är öppen för att lära mig nytt, tänka om och justera där jag finner att det resonerar inom mig i en positiv klang. Var öppen för att inse och erkänna när jag haft fel, inte vara rädd för att erkänna att jag inte kan eller att jag inte vet.

Idag lärde jag mig att även jag har en gräns.