Sverige Demokraterna har haft "Torg möte" i Brunnsparken idag, precis under lunch timmen, kanske var det så planerat, det blev lite människokaos, Rättvisepartiet Socialisterna var där och störde SD tal, trummor, tuta och slagord. Jag beundrar människor som verkligen ger sig ut och visar sina åsikter och sitt engagemang. Jag kanske tycker saker, men jag engagerar mig inte i det mer än att tycka privat.
Men idag, idag blev jag bara irriterad på alla människor som fanns överallt och som liksom inte tycktes ha någon hyfs, jag var en mänsklig krockkudde idag och det uppskattade jag inte! Det var mycket tonåringar inne i Nordstan och åter igen undrar jag varför de inte är i skolan, har skolan redan börjat avsluta inför sommarlovet?
Inne på kontoret hörs slagorden, tutorna och trummorna från RS och SD talaren höjer rösten, och de eggar på varandra, tillslut är det så mycket oväsen att jag inte längre bryr mig om att jag egentligen tycker att de som orkar engagera sig är bra, allt jag vill är att få arbetsro.
De stackare som satt inne på Palace och försökte avnjuta sin lunch fick "lunchmusik" i form av RS försök att överrösta SD. Polisen hade spärrat av runt platsen SD hade ställt upp sig, man fick inte passera, det betydde att övergångsstället som vanligtvis hjälper en att passera kanalen över till Kompasset var borta. Det verkade som att i stället för att gå runt, så samlades de flesta vid polisens avspärrning i väntan…eller kanske lyssnade de och /eller visade sin avsmak för SD.
Folksamlingen spiller ut över spårvagnsspåren, spårvagnsförarna drog irriterat i deras klingande tutor och försökte få dem att flytta på sig, men de flesta var som en grupp getter på en Italiensk byväg, det hände inte mycket, även fast en spårvagn vägande ton försökte få passera, hade de som stod på gatan befunnit sig i spårvagnen hade de också blivit irriterade över att de inte fick komma fram. Men kanske är det svårt att tänka på andra, tänka på andra och på så sätt hjälpa sig själv.
Vet inte riktigt varför jag går igång så på mina medmänniskor, men det är så, vissa dagar klarar jag mer andra mindre, jag älskar tystnad, tystnad och att lyssna på naturen, att det inte finns några ljud från trafiken, andra människor, ja, en fridsam tystnad.
Klart är det roligt med liv och rörelse också – för många – men jag föredrar mindre och själfullt än mycket och själlöst.
Nu har SD packat ihop sina saker och åkt vidare, SR har gått i väg åt sitt håll, och poliserna i väg på nya uppdrag, Brunnsparken är återställt och inga spår av SD:s besök finns att se.
Undra vad som skulle hända om Sveriges befolkning slutade rösta?! Eller i alla fall stora nummer uteblev? Hur skulle det bli då? Då menar jag vårt val, inte valet till EU. Förhoppningsvis kommer det att finnas en stor del av befolkningen som anser att det är viktigt – vilket det är – och det blir tillräckligt med nummer som går och lägger sin röst.