Jag har haft en tuff dag, men inget har krävts av mig, svårigheterna som jag upplevde var inom mig, allt runt mig tolkades med nedstämdheten som utgångsläge. Jag har ett ”avisnings” trauma säger min terapeut, jag försätter mig i situationer där jag har stor chans att bli avvisad. Jag upprepar det traumat. Jag höll inte med först, fatta inte vad hon menade och blev ganska irriterad, precis som förra gången då hon väckte något inom mig.
Samtidigt vet jag att jag älskar att lösa problem, hitta lösningar, saker och andra vägar, så när jag hör någon som är frustrerad över att de inte kan hitta en viss sak – går jag i gång och jag letar reda på det åt dem, utan att säga något. Om någon säger – ”oh, jag önskar jag hade en sådan” finner jag mig ibland leta reda på det införskaffa det och sedan ge det till dem, säga att,” ja, jag hittade den på en loppis för 15 kr” fast jag betalat mycket mer. Jag målar en tavla för att jag blir inspirerad och förväntar mig ingen betalning, men den blir inte mottagen på det vis jag hoppas, jag blir ledsen, jag blir besviken.
För min skull gäller det att hålla i mig, att jag drar in mig själv innan jag galopperar i väg. Det är mycket bättre att jag tar hand om mig själv och ser efter mitt välmående, än att jag ser till andras behov, problem och andra önskningar. Jag måste hjälpa mig själv, det finns ingen annan jag som kan hjälpa mig än jag.
Så, i dag är jag nedstämd, jag tycker att de veckor som varit har varit mycket tuffa, jag har varit sårbar som det så heter, jag har ”hållit i mig”, jag har gjort vad jag kan för att hålla mitt impulsbeteende under kontroll, så gott som man kan hålla impulser under kontroll, jag har varit vaksam mot/för mitt beteende, mina tankar, vart jag tycks dras mot. Det är så lätt att jag förstör för mig själv under dessa perioder. Jag är mycket rädd för att jag skall förstöra det för mig själv – i dag fick jag till och med en ”utmaning” men jag lyckades hålla min tunga, men jag suger på det än.
Jag vill bara ha ett relativt lugnt liv, eller i alla fall en lugnare själ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar