Vecka två åter på jobbet

Min kärlekshistoria till Mac går vidare, jag älskar vekrigen apple, jag vet inte hur det kommer sig att det tagit en sådan lång tid för mig att inse detta, att hitta min älskade partner, den som inspirerar mig att skriva mera, att ta med mig MacBook:en och skriva där andan faller på - jag älskar min MacBook.

Nu är det så att INGET slår min första och största kärlek som är en penna och ett block, ett linjerat, oanvänt block, det är fantastiskt att slå upp en ny sida och fylla den med tankar. Om jag inte skulle kunna skriva tror jag inte att jag skulle klara mig så bra, under min resa, under min tid i utveckling som det senaste året verkligen inneburit för mig, har jag funnit att jag kan hantera saker bättre och se hur det ser ut på ett bättre sätt när jag skriver ner ned det, läser igenom det och liksom vänder om det.

Efter det kan jag se vad för känslor som inspirerade de känslor som kommer upp i de olika stunder som sker under dagen. En annan tillgång i detta arbete har varit att jag tar en dag i taget, på det viset blir det inte över mäktigt.

Det visade sig svårare i dag, men som tur var hade jag min tid hos Ann-Gert på morgonen och jag kunde diskutera det med henne och kom därifrån med ett klarare huvud. Fick lite extra tid att tänka på det vi pratat om under terapin under tiden jag satt och väntade på att det var min tur att gå in till akuttandläkaren.

Den ilande tanden visade sig inte vara en tand med hål utan en tand med frakturer, den är lagad ett par gånger och enligt tandläkaren är den på väg att spricka men inte riktigt kommit dit ännu, där av ilar den. Plus jag biter visst i hop mina tänder och det skulle jag sluta med - det sa hon med glimten i ögat eftersom det är svårt att styra över det när man sover (fniss). Hon rekommenderade mig att prata med min tandläkare om en bett skena.

Sedan kunde jag gå tillbaka till jobbet, köpte med mig lunch och köpte INGEN Coca Cola fight, kände att det var att utmana ödet när jag lovat ”Gud” att inte dricka Cola i dag om allt gick bra hos tandläkaren och det gjorde det!

En framgång har varit att jag sa till att jag har min arbetstid 08.30 - 14.55 eftersom jag är sjukskriven 25 %, plus att jag har över sju timmar i övertid som vår chef önskade att jag tog ut denna vecka - annars har jag jobbat för mycket - det är inte bra för mig - och inte bra för Försäkringskassan.

Men det var oerhört svårt att hävda den rätten eftersom de jag jobbar med är vana att styra sin arbetstid som de själva vill, komma tidigt och gå tidigt, nu får det justera det och jobba de tider som är våra arbetstider. Att inte ta över deras missnöje var svårt, men som sagt, efter diskussionen med Ann-Gert blev det lite klarare.

Jag är glad att utvecklingen tycks fortsätta och att mycket av det fastnar.