Under veckan som gått har jag lärt mig att det är väldigt lätt att bli missförstådd, även om jag tar tid och försöker skriva så tydligt som möjligt kan jag inte göra något åt det som tolkas in, beroende på personen som läser det – hur väl de känner mig eller hur länge jag varit del av deras liv, det jag gjorde tidigare och mina reaktioner då vägs in – det tänkte jag inte på.
Hur som haver kan jag inte gör något för att undvika det, den egna tolkningen kommer alltid att vara en del av läsarens åsiktsgrund till det som skrivits. Jag skrev ett brev till min mamma och syster, jag försökte vara så tydlig med att det jag säger inte behöver vara 100 % rätt, utan snarare så som jag tolkar det – och det som jag tolkar betyder att det är så för mig, i min värld. Även om ingen annan känner igen sig i tolkningen.
Slutsatsen jag kommit fram till är att det får va, oavsett hur jag än försöker att förklara missförstånden kommer jag bara att sno in mig mer i otydligheter, och det är det inte värt. Vill som sagt stanna i sanningen, den skrev jag till mamma och syster, inget mer jag kan göra. Känner inte något behov av att ”rätta till” vilket är ovanligt för att vara mig, okej, det kom strax efter att jag läst min systers svar, men den släppte relativt snabbt, det var inte ett lätt brev att skriva, men jag är glad att jag har det gjort.
Jag har gjort många saker som jag är oerhört stolt över under de senaste sju månanderna, tunga, tuffa saker och tillslut den ultimata lögnen ute, jag släppte taget efter att jag hållit i det så hårt i fem år. Det var oerhört svårt och det tog ur mig massor mer än vad jag någonsin kunde trott.
För ca sju år sedan fick jag till en tarot läsare, vi pratade en liten stund på telefon innan vi träffades, men inget som kunde ge mer än bas informationen om mig som person, givetvis räcker det, men jag tycker hon var bra. Nu när jag tänker tillbaka på vad hon skrev ner efter läsningen och skickade till mig, inser jag att det arbetet jag var tvungen att göra med mig själv, som jag trodde jag redan klarat av – eftersom jag i många år varit sökande, och jag ansåg att jag tagit hand om all sorg.
Det arbetet är det här, nu när jag tänker på att jag trodde arbetet med mig själv och allt som hände 1999/2000 var avklarat och att de andra snart skulle hända och blev besviken när det inte gjorde det – kan jag inte låta bli att skratta. Panik attacken som jag hade inne i köket i min lägenhet i Gårdsten för åtta och ett halvt år sedan var början, men i fyra år lyckades jag trycka ner det, tills allt brast när det lugnade ner sig i mitt yrkesliv.
Stackars arbetsplats som anställde mig då innan allt brast – men jag hade tur som var där jag var och fortfarande är.
Min resa är inte färdig, den är inte färdig tills jag dör och då börjar en annan resa, det som är så underbart med livet är utvecklingen och att röra sig framåt, få upp ögonen för nya saker och fortfarande ha kvar nyfikenheten för att upptäcka mer.
Så istället för att vara så fullt upptagen av hur jag tolkas, och att de missförstår mig rätt som man brukar säga, ska jag fortsätta framåt i resan att hamna i mig själv, hur andra tolkar det jag säger får de ta hand om och jag förväntar mig att man frågar om man inte förstår, nu ska jag försöka släppa att hela tiden tänka åt andra – det gick i alla fall inte så bra!
Hur som haver kan jag inte gör något för att undvika det, den egna tolkningen kommer alltid att vara en del av läsarens åsiktsgrund till det som skrivits. Jag skrev ett brev till min mamma och syster, jag försökte vara så tydlig med att det jag säger inte behöver vara 100 % rätt, utan snarare så som jag tolkar det – och det som jag tolkar betyder att det är så för mig, i min värld. Även om ingen annan känner igen sig i tolkningen.
Slutsatsen jag kommit fram till är att det får va, oavsett hur jag än försöker att förklara missförstånden kommer jag bara att sno in mig mer i otydligheter, och det är det inte värt. Vill som sagt stanna i sanningen, den skrev jag till mamma och syster, inget mer jag kan göra. Känner inte något behov av att ”rätta till” vilket är ovanligt för att vara mig, okej, det kom strax efter att jag läst min systers svar, men den släppte relativt snabbt, det var inte ett lätt brev att skriva, men jag är glad att jag har det gjort.
Jag har gjort många saker som jag är oerhört stolt över under de senaste sju månanderna, tunga, tuffa saker och tillslut den ultimata lögnen ute, jag släppte taget efter att jag hållit i det så hårt i fem år. Det var oerhört svårt och det tog ur mig massor mer än vad jag någonsin kunde trott.
För ca sju år sedan fick jag till en tarot läsare, vi pratade en liten stund på telefon innan vi träffades, men inget som kunde ge mer än bas informationen om mig som person, givetvis räcker det, men jag tycker hon var bra. Nu när jag tänker tillbaka på vad hon skrev ner efter läsningen och skickade till mig, inser jag att det arbetet jag var tvungen att göra med mig själv, som jag trodde jag redan klarat av – eftersom jag i många år varit sökande, och jag ansåg att jag tagit hand om all sorg.
Det arbetet är det här, nu när jag tänker på att jag trodde arbetet med mig själv och allt som hände 1999/2000 var avklarat och att de andra snart skulle hända och blev besviken när det inte gjorde det – kan jag inte låta bli att skratta. Panik attacken som jag hade inne i köket i min lägenhet i Gårdsten för åtta och ett halvt år sedan var början, men i fyra år lyckades jag trycka ner det, tills allt brast när det lugnade ner sig i mitt yrkesliv.
Stackars arbetsplats som anställde mig då innan allt brast – men jag hade tur som var där jag var och fortfarande är.
Min resa är inte färdig, den är inte färdig tills jag dör och då börjar en annan resa, det som är så underbart med livet är utvecklingen och att röra sig framåt, få upp ögonen för nya saker och fortfarande ha kvar nyfikenheten för att upptäcka mer.
Så istället för att vara så fullt upptagen av hur jag tolkas, och att de missförstår mig rätt som man brukar säga, ska jag fortsätta framåt i resan att hamna i mig själv, hur andra tolkar det jag säger får de ta hand om och jag förväntar mig att man frågar om man inte förstår, nu ska jag försöka släppa att hela tiden tänka åt andra – det gick i alla fall inte så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar