Himlen ser tung ut, full av oväder, det gröna, blir grönare, färger ser starkare ut och det känns magiskt – på något underligt sätt. Tänk om det kommer åska, vädret har en otrolig förmåga att påminna oss om hur lite vi kan påverka det, i stunden, åskans kraft kan inte hindras av människans ingenjörkonst, kanske kan det byggas något, men kraften som är åska kan inte stoppas – jag vill inte att det skall stoppas, jag vill inte att det skall vara möjligt för människan att kontrollera allt.
Det här är en sak jag funderat på, som hur jag än berättar det kommer det säkerligen låta elakt, men… I djurriket om det blir för många i en stam, kan det ske saker som sjukdomar eller att någon blir utesluten eller tom dödad, för att hålla stammen i hanterbart skick. Så att de kan överleva på de resurser som finns.
Människorna, vi har ordnat med mediciner och vår stam lever längre och längre och blir bara fler och fler och utnyttjar mer resurser än vad vi ger, klart vi har konflikter, krig och har ihjäl varandra, men vi ökar kraftigt. Jag har inget som backar upp min tanke, inga verifierade fakta, utan det är bara något jag tänkt på, jämfört med djurriket.
Jag har ingen lösning på hur vi människor skall bli bättre på att ge tillbaka lika mycket som vi tar, för vi tar så mycket att det får mig att undra om det är möjligt överhuvudtaget?! Jag får börja med mig och bli bättre på att sopsortera igen, släcka lampor där det inte behöver vara tänd och inte låta det stå och rinna vatten under tiden jag borstar tänderna. Jag är redan duktig på att inte kasta skräp runt mig när jag är ute, spottar inte ut mitt tuggummi på marken, mina små bidrag.
Jag har respekt för oväder och blir allt lite rädd när det åskar, även fast det inte är lika som i Australien, men jag tycker ändå att det är lite otäckt, för jag är så liten och kraftlös i jämförelse och det finns inget jag kan göra åt det.
Men den stomtyngda himlen är vacker.
Det här är en sak jag funderat på, som hur jag än berättar det kommer det säkerligen låta elakt, men… I djurriket om det blir för många i en stam, kan det ske saker som sjukdomar eller att någon blir utesluten eller tom dödad, för att hålla stammen i hanterbart skick. Så att de kan överleva på de resurser som finns.
Människorna, vi har ordnat med mediciner och vår stam lever längre och längre och blir bara fler och fler och utnyttjar mer resurser än vad vi ger, klart vi har konflikter, krig och har ihjäl varandra, men vi ökar kraftigt. Jag har inget som backar upp min tanke, inga verifierade fakta, utan det är bara något jag tänkt på, jämfört med djurriket.
Jag har ingen lösning på hur vi människor skall bli bättre på att ge tillbaka lika mycket som vi tar, för vi tar så mycket att det får mig att undra om det är möjligt överhuvudtaget?! Jag får börja med mig och bli bättre på att sopsortera igen, släcka lampor där det inte behöver vara tänd och inte låta det stå och rinna vatten under tiden jag borstar tänderna. Jag är redan duktig på att inte kasta skräp runt mig när jag är ute, spottar inte ut mitt tuggummi på marken, mina små bidrag.
Jag har respekt för oväder och blir allt lite rädd när det åskar, även fast det inte är lika som i Australien, men jag tycker ändå att det är lite otäckt, för jag är så liten och kraftlös i jämförelse och det finns inget jag kan göra åt det.
Men den stomtyngda himlen är vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar