Jag hade pärmar full av tidningsklipp och bilder av Michael Jackson, det fanns även en period då jag gick runt med en handske bara för att han gjorde det. MJ har varit med mig under min resa, mitt soundtrack, han har fått mig att gråta, han har värmt mitt hjärta och min själ.
Det var lite svårt att förstå att han dött, han kan inte dö, han har alltid varit där och skall alltid vara där – så är det bara.
Har många favoriter, han skrämde mig med Thriller, har alltid varit rädd för varulvar, tycker de är jätte hemska, de och vampyrer, älskade videon men kunde samtidigt inte titta på den utan att sitta med händerna framför mitt ansikte. Första gången jag såg den på MTV var hemma hos min farmor, hon gillade inte MTV, men jag kunde sitta i timmar.
Jag fångade låten hand skrev till E.T av ren slump på ”Tracks” tror jag det var, spelade som sagt in den på ett band som jag sedan tappade bort, eller så spelade jag helt enkelt över det. Nu hittade jag som sagt den låten på ”YouTube” så allt är återställt.
Han har haft ett tufft och ensamt liv, han är min ”Peter Pan” en man som aldrig blev vuxen utan hade barnet kvar inom sig, han stannade nog någonstans runt 6-9 år. Därför finner jag det svårt att han skulle ha antastat barn, tror snarare att han ville ha lekkamrater, och då menar jag inte i sängen, utan verkliga lekar, sådant han inte hann med när han var liten.
Han blev tvungen att bli stor/vuxen så snabbt, det måste ha varit en tung börda att bära, ingen vet utom han själv.
Jag önskar att vi alla kunde ha varit mer förstående och mer stödjande, jag önskar median hade tagit ett steg tillbaka och insett att Michael Jackson gör så gott han kan med den verkligheten som han vuxit upp med. Vem säger att vi skulle farit mycket bättre? Jag tror hans osäkerhet och önskan om att bli accepterad och älskad drev honom, och hans operationer, han var så fin, men han gjorde vad han tyckte han behövde.
Hoppas du inte var ensam, rädd eller förmanade vad som skulle komma, jag hoppas du bara somnade, jag hoppas du nu är fri att vara du med allt det som är du, den storhet, kreativitet och skönhet du hade inom dig. Du skapade historia i musikens värld, du lämnar en otroligt vacker gåva bakom dig, en gåva som jag hoppas kommer att förvaltas väl.
”Follow the yellow brick road Michael, and be free, fly high Peter Pan!”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar