Jag drömde att jag var älskad av en man, en man som verkligen ville vara med mig, som verkligen älskade mig, jag kommer fortfarande i håg hur han ser ut.
Brukar alltid känna mig lite sorgsen efter en sådan dröm, en saknad blir väckt, en saknad som jag lyckats gömma djupt ner inom mig, där sällan mina tankar vandrar.
Nu är morgonen länge förbi, snart lägg dags igen, men med en förkylning i huvudet och ett lätt huvud ser jag fram mot en natts sömn med en klar morgon.
I morgon skall jag träffa nästan alla i min släkt, på min mammas sida. Känner en viss olust inför detta, men så är det, inte kan jag gå ner 35 kg på en dag, tror det är fysiskt möjligt. Men skitsamma, jag är den jag är och så är det.
I dag har varit en till underlig dag, i går var också en underlig affär, i går var jag på jobbet redan 07.20 men vid 09.30 var jag hemma igen och somnade på soffan som en, ja, jag vet inte vad. När jag vaknade vid fem visste jag inte om det var samma dag eller om det var natt och en ny dag? Det tog ett tag, men sedan ramlade saker på plats. Det var samma dag och fem på eftermiddagen.
Så denna underliga dag har jag vilat, försökt att hamna rätt inom mig själv igen, för jag vill inte bli riktigt dålig igen, det är så tråkigt och jag har inget hemma heller, vill ha ett lager så jag kan klara mig själv eftersom det värsta jag vet är att be om hjälp.
Men drömmen hänger kvar, och den underbara känslan av att verkligen vara älskad och önskad, det var, det är en känsla som jag hoppas få uppleva i verkligheten en dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar